Aftonbladet – 23 oktober 1856, sida 2

server: Österrike har förpliktat sig till samma politik, om icke till samina händlitigssätt, som England och Frankrike. De båda senare staterna hafva öfverenskommit om en politik och ett handlingssätt. Att förråda detta handlingssätt skulle vara absurdt. För fyra veckor sedan var Observer mindre granlaga, och då tidningen nu iakttager tystnad, så måste väl det då så pratsjukt omsqvallrade handlingssättet vara uppgifvet. Jag skulle kunna meddela er mångahanda rykten och förmodanden om förhållandena till Italien, och det skulle blott kosta ett penndrag att tillägga ur god källa,. Men jag vet att källorna icke äro goda. Lord Palmerston har sedan parlamentets hemförlofning i början af Augusti ännu icke en enda gång sammankallat sina kolleger till ett ministerråd; väl låter han då och då i sällskaper ett ord falla; men olycklig den, som sätter tro till sådana ord! Det är bättre att gifva akt på de meddelanden, som komma från Wien och Paris, och på tilldragelserna, än att binda sig genom en förtidig gissning. Hvad angår Donaufurstendömena, så låter härvarande regering ännil ganska ifrigt arbeta för unionen. Under senaste domstölsferier bar, icke utan föranledande ofvanifrån, en hel svärm af unga jurister afrest till Donau; åtminstone hvar tredje bland dem skrifver. en bok, och jag skulle mycket misstaga mig, om icke flertalet af dessa böcker, som skola bli spridda i Januari kort före parlariientets öppnande, kommer att förorda de båda provinsernas förening till ett sjelfständigt konungarike. Äfven här i landet har en agitation för samma syfte blifvit ofvanifrån iordningstäld, till hvilken de wallachiska flyktingarne begagnas, synnerligen en, som åtföljde lord Clarendon till Paris. Lord Palmerston. vill gifva sig utseende af att blifva tvingad af landets röst: Om det hastiga aftagatidet aäf metalliska valutan i banken — den utgjorde i fredags föga mer än tio millioner — har hvar och en sakkunnig sin egen åsigt. Jag beklagar; att i följd af den långsamma postförbindelsen med Sverge en del af mitt senaste bref, hvaraf jag meddelat en afskrift äfven åt annat håll, kom på en omväg förr till Stockholm än originalet, ehuru detta var afsändt tidigare än kopian. Ett sådant utbyte af notiser, vid hvilka det blott är fråga om faktiska uppgifter, är ganska vanligt bland korrespondenterna härstädes och i Paris, och kan med en snabbare och mera regelbunden postgån icke förorsaka några obehag. Jag skall för Samtiden rätta mig efter de särskilta förhållandena. C. I. D.