Aftonbladet – 23 oktober 1856, sida 2

tyget Lennart lorstenson, som annu ej anlandt. o! Det enda vi af den ifrågavarande notisen finna lb är, att krigsministern Lundbye, som förut enlö dast var ad interim förordnad, nu erhållit de-lv finitiv utnämning. g Utrikes korrespondens. —1t (Från Aftonbladets korrespondent.) C Londön den 18 Oktober. Ig Jean Paul berättar om ett blomsterur, som ji: Linn6 inrättat i Upsala, men hvilket jag icke sett på ort och ställe, Det var sammansatt af blommor, som på olika timmar öppna och sluta sina kalkar. Så kunde man i England uppgöra ett slägå kalender af matsedlatne vid festmåltiderna. Ministrarne och oppositionspartiets anförare öppna det parlamentariska fälttåget med endinr. I Februari och Mars månader bespisar det ostindiska kompaniet sina vänner, och talrika välgörande sällskaper begagna den menniskovänliga sinnesstämningen efter en god festmåltid för att göra redo och emottaga nya subskriptioner. Under påsken spisar ministåren hos lordmajorn. 1 April och Maj äter man till förmån för proselyterna i kaffrernas land, i Patagonien och i Kina Kort före parlamentets hemförlofning vederqvicka sig ministrarne vid ett fiskgästabud i GreenWich, I Åugisti utbyta fornforskarne och åtskilliga andra lärda sällskaper årets vetenskapliga resultater vid en god mål tid.Något senare aflägga jernvägsbolagens direktörer räkenskap inför bolagsstämmorna och vederqvicka sig från detta ofta ganska medtägande arbete vid en välordnad taffel. Efter skörd n komma de statsekonomiska dinåerna, börjande vid den solbelysta sydkusten och småningom ryckande upp till höga norden, tills det yttersta skottska grefskap har fått sin hafrä under tak. Vid iohaeli äter hela England en gås till minne deraf att drottning Elisabeth var sysselsatt med att sönderskära en sådan fågel, då hon erhöll underrättelsen om den stora armadans undergång: London Väljer sin lordmayor och de nya scherifferna samt förbereder dem så väl genor en föregående följd af gästabud till deras embetens mödor, som den 9 November med en allmän massaker på de arma sköldpaddorna. Derpå följer en paus, under hvilken man förbereder sig på julkalasen. I år hafva de för krimtrupperna gifna banketterna, som ännu icke taga något slut, farit såsom störande kometer genom denna gästabudskalender. För närvarande befinna vi oss således under skördekalasens stjernbild och hafva hunnit till de mellersta grefskaperna. I Carlisle och i Buckingham hafva kända personligheter talat vid champagnen, på förra stället sir. James Graham och på det senare Disraeli. Huru ofta har icke förut Disraeli på samma ställe i rörande elegier beklagat landtbrukarnes elände, när spanmålstullen blef upphäfd? För fyra år sedan, då han sjelf var minister, öfvergick han från den tragiska tonarten till spådomarhes, och förkunnade matt ban såg något uppdyka ur framtidens vågor. Fulla af vördnad förnummo hans konservativa beundrare profetian, ty de visste icke hvad de dervid skulle tänka, och de veta ännu icke hvad detta något månde vara. Blott det veta de, att det icke varit spanmålstullens återinförande. I år har Disraeli öfvergått till en tredje tonart, den idylliska. Hvad skulle han väl också annat kunna göra, när ladorna äro fulla och hvetepriset :står på 70 shilling? Icke ett ord om: politik. Jag tror icke, att under de senaste tretio åren någon period står att finna, under hvilken oppositionens anförare iakttagit en sådan återhållsamhet. Äfven sir James Graham talade öfver Georgica, men drog vid håren fram en politisk betraktelse. Hvad han dermed åsyftat, förmår jag ej att tyda, men derom är jag säker, att han icke, såsom flere tidningar föregifva sig tro, pratät i fyllan. Ingen förbereder sina tal, äfven impromptu, så sorgfälligt som han. Sir James erinrade om Montesquieus omdöme, att den engelska landthushållningen i trots af sämre jord och klimat var öfverlögsen den franska, emedan den engelske åkerbrukaren var en fri man, och drog deraf den slutsatsen, att de engelske landtbrukarne hade att frukta ett fritt Ryssland. Det skall icke fattas personer, som säga, att Graham dermed förrådt den engelska politikens innersta tankar. Jag lemnär detta derhän, men i hvarje händelse är detta yttrande ganska märkligt i en mans mun, hvilken sedan 1830 beklädt de mest olika embeten uti de mest olika kabinetter. : Det tema, som furst Gortschakow haft vänskapen att erbjuda uti sin depesch, har hittills icke blifvit begagnadt åf någon talare. Det omdöme, som de flesta tidningar fält öfver dokumentet, bevisar huru litet allvarligt studium helgas åt den nyaste tidens historia. Man finner heliga alliansens upplösning i depeschen. dLiksom om heliga alliansen någonsin varit dför Ryssland annat än ett ord! Liksom om licke den nödvändiga fiendskapen mellan Ryssland och Österrike vore med alla motiver afslöjad i Warscheudepescherna! Slutligen liksom om Ryssland skulle utbasuna sina afsigter i Kölnische Zeitung! Men visserligen kan det vara dokumentets mening att för hela verlden och synnerligen slaverna tillkännagifva, hvad som redan länge existerat. Märkligt är det, att det ryska statskansliet, som eljest är utomordentligt noggrant att iakttaga titulaturer, helt enkelt kallar konungen. af båda Sicilierna för konung af Neapel. Häraf slutar man, att den skenbara konflikten mellan Ryssland och vestmakterna i Medelhafvet I skulle lösas genom Siciliens lösryckning och .Istiftandet af en särskilt stat på denna ö. Antagandet, att en verklig konflikt icke är å färde, ser ganska ogannolikt ut, och Jag vill icke ansvara derför, en sådan komedi har likväl redan uppspelats, då Frankrike och Özterrike i fullkomlig öfverensstämmelse, men ? I skenbart i den häftigaste opposition, besatte, det ena Ancona och-det andra Bologna. Den neapolitanska frågan, för hvars skull jag a jens YT tt datta Def. otr innan) hörme rh Nm 5 um Lura rm rmAr a ot oc ORT EE