Aftonbladet – 21 oktober 1856, sida 2

Till en så Oparti tonio, betraktande henne smålsende, skan jag drista säga att den folkstam, af hvilken detta land är bebodt, är, utan att ha aning åerom, idel artister, De ega ett ouppodladt, men afgjordt skönhetssinne, hvilket uppenbarar sig hka tydligt vid-valet af en belägenhet och uppbyggandet af en stad eller by, som i det sätt, hvarpå qvinnorna fästa en blomma i sitt hår. Naturen har måhända bestämt det så, på det att menniskans verk me skulle vara i strid med hennes i detta rikt utrustade land. Ota hi ger akt på det!a folks attityder sättet hvarpå q sammanställa fåtgorna. Håg ratie, med hvilken de bära sin drägt, skall ni genast upptäcka en medfödd utsökt smak, Betrakta till exempel männens hufvudbonad, helt enkelt en röd yllemössa kantad med brunt, eller de brokiga dukar, som qvinnorna knyta KRYA hufvuden; kan någonting vara endare? Men märk likväl buru många olik sätt, alla pittoreska, de uttänka att sätta dem. Bondflickan, som bär under sin arm eller på sitt hufvud en knippa gräs åt sin ko föra ter aldrig att fästa vid en af dess ändar gör bukett röda vallmoblommor, eller blå ps en blommor, eller någon annan af årstid, korn ster. Huru ofta har jag icke ens bam. lr till Leopold Roberta 4. Sett origitaflor I 8 tvenne ryktbara i a i allmänhet vackra? fråJa — det vill gäga, de ha alla de utmärkande dragen af en vacker race,, svarade Antonio; stora, väl formade ögon, rikt hår, vacker hals, hvilken på ett behagfullt sätt upp bär hufvudet, små händs-r och fötter. Men många af dessa behag gå förlorade eller förstöras genom öfveransträngning eller vanvård; synnerhet är detta fallet med deras hår. AI