Aftonbladet – 18 oktober 1856, sida 3

AVE BS BSMULRA SET MT tv tia år MV AASE leksguden ett Htet puts. Han efterskrifver i hemlichet sonen af en solid affirsvän, som skall infinna sig, också under antaget nam, för att vinna Jcannes tycke, utan att låtsa veta om hannes rikedom, Men kunde de: väl någonsin vara vel ow utgången al en strid mellan en gammel, torr sifferkar! ä den ena sidan och kärleksguden i förbund med en ung flicka å den andra. Cupido spelar i sin ordaing gubben Neraudot det stygga sprattet att skicka cn ung och älskvärd konstnär: (hr Suvodberg) i mll Jzannes väg, och, ickt nog dermed, låter han gamle Neraudot tags denne för affärsvännens son och följaktligen på allt sätt uppmunirå de unga tu att närma sig hvarandra. Det är de komiska situationer, hvilka uppstå då Neraudot tror gig i hesmligt förstånd med den ingenting anande unge mannen, som göra stycket roande och öfver skyla dess obetydlighet 1 öfrigt, särdeles son de ifrågavarande situationerna på ett lyckhg: sätt tillgodogöras of hr Jolin, som af gubben Nersudot gör allt bvad han är ämnad a: vara — eit original, Fru Swartz och hr Sundberg voro älskvärda och kära, som sig borde. — Vi ha i några artiklar upptagit till granskning de mot Sverge förklenliga, men ryska styrelsen lofprigzande utlåtelser, som förekommit i några officiösa finska artiklar och i synnerhet i ett af finska universitetets rektor utfärdadt program till en akademisk fest med anledning af kröningshögtidligheterna i Moskwa. Det återstår oss ännu att i korthet vidröra ett par punkter i detta beryktade program. Herr Rein upptager i slutet af sin skrift frågan om Finlands författning och menar att det är ett grymt förtal, då man säger, att Finland icke har ett konstitutionelt statsskick. Han erkäaner visserligen, att Finland icke sedan 1808 varit i tillfälle att få utöfva sin representationsrätt, men detta hindrar icke, att denna rätt finnes i behåll och qvarstär med fullt gällande kraft. Såsom bevis härpå anför herr Rein åtskilliga omständigheter. I främsta rummet kommer nesturligtvis den bekräftelse kejsarne vid hvarje regentombyte gifvit åt den finska författningen; en bekräftelse, som, då den icke i verkligheten efterlefves, likväl måste förefalla mera såsom en tom formalitet eller ett hån, än kunna ge ämne till verklig tillfredsställelse och trygghet i afseende på Finlands öden. Herr Rein vidrörer sjelf ett af de vigtigaste bland de påbud, som blifvit utfärdade i strid mot förattningen, det nemligen som bestämmer, att grekiskryska trosförvandter kunna befordras till embeten och tjenster i Finland, hvarigenom ett vigtigt steg tagits till Finlands förryskande, men detta omnämnande sker endast för att skryta med en liten fras, som i denna kejserliga förordning för syns skull blifvit inflickad, innebärande ett slags ursäkt, att omständigheterna och öfriga regeringsomsorger icke tillåta att sammankalla Storfurstendömets landtständer, i hvilket yttrande förf. finner ett särdeles vackert och tugnelserikt erkännande af finska fölkets anspråk att i vigtigare frågor höras, då det likväl 1 sjelfva verket måste anses såsom det mest nonchaJlanta sätt att skuffa grundlag och representationsrätt åzido och visa de goda finnarne, att man gerna tillåter dem att skryta dermed vid högtidliga tillfällen och i panegyriker öfver den sällbet, som ernås under de ryska vingarnes skygd, men att det icke kan komma i fråga att faktiskt göra dem gällande. Nr skulle väl omständigheterna och öfriga angelägnare regeringsomsorger någonsin tillita ryska czaren att sammankalla en finsk folkrepresentation och låta densamma granska och behandla förslag, som utgått från sjelfherrskaretronen, så att finska borgare och bönder skulle kunna i verkligheten sättas i tillfälle att klandra och motsöga någonting, som önskades af hela den norra sidans påbjudarex? Vidare anför hr Rein såsom bevis på konstitutionaliteten 1 Finland, att landets representanter revidera finska banken. Som man vet, tiligår detta på det sättet, att en adelsman, en prest, en borgare och en bonde af regeringen utses och beordras att komma till Helsingfors och höra för sig uppläsas ett sammandrag af bankoräkenskaperna. Då författaren i denna parodi på en revision finner ett vittnesbörd om de ryska regenternas aktning för Finlands konstitutionella rätt, är det icke heller så underligt, :att han också ser någontng tillfredsställande och betryggande deri, stt likaledes fyra representanter för Finlands atånd få den nåden att resa till Ryssland, för att hylla kejsaren och öfvervara hans kröning. Vi svenskar, som icke ha någon känsla för dea moskovitiska glansen och hofherrligheten, kunna icke rätt fatta den ära eller fördel för Finland som ligger deri, att fyra finnar vid de stora festerna i Moskwa fått ex officio uppträda vid sidan af deputationerna från tescherkesser, mingrelier, abaser, gurier, kurder, kalmucker, kirgiser och : andra af Ryssland underkufvade folkslag. De äckligt devuerade ordalag, med hvilka dessa finska deputerade senast uppträdt inför czaren, synas också bära ett vittnesbörd derom, att de icke betraktat sig som representanter för ett fritt och sjelfständigt, ehuru under samma spira som Ryssland hörande folk; utan endast såsom en tillökning i den till mosko-) vitiska triumfståtex hörande expositionen afl besegrade stammar, sågom budbärare derom,) att Finland utan knot och motstånd införlifvar sig med den stora folkfamiljen. Efter att på ett sådant sätt ha bevisat att) Finland åtnjuter fördelarne af ett konstitutionelt statsskick, dristar sig författaren uttala l en blygsam förmodan, att det väl kunde vara önskligt, om tillfälle för Finlands folk oftare (än aldrig!) kunde beredas att, genom sina ombud, i vistiga, landets allmänna väl, såsom lagstiftning och beskattning rörände frågor, med sina undersåtliga önskningar och andraganden få nalkas sin keigerlige Herre och Storfurste., Författaren