Aftonbladet – 15 oktober 1856, sida 3

förra omkring !och de sensre omkring !, af hels antalet brännerier. Af alla dessa har största antalet förekommit i Östergötlands län. HEör öfrigt synes, att endast 10 brännerier under första bränningsmånaden och 11 under den andra drifvit rörelsen i den tillåtna högsta utsträckningen, eller med en daglig tillverkning 2f 1000 kannor, äfvensom att af dessz ett förekommit i Jönköpings, ett i Skaraborgs, ett i Stockholms, två i Örebro, fyra i Upsala och ett i Wermlands län, hvartill bör räknas, för senare bränningsmånadea, ett i Stockbolms stad, hvilket under månadens lopp ökat tillverkningen från 900 till 1000 kannor om dagen. Då det utan tvifvel är af ett visst värde i stats ekonomiskt hänteende att känna slagen och qvantiteterna 2f de råämnen, som för bränviastillverkningen blifvit använda, har det under litt. C. bilagda summariska sammandrag af de vid simtliga större brännerier i riket förda bränneri-journaler under sistlidet års bränningstid blifvit upprättadt, och inhämtas deraf, att bränvin tillverkats af alla de allmännast odlade sädesslagen , förnämligast korn och råg, af potäter, samt till en ringa del af åtskillig: andra mer eller mindre alkoho-gifvande ämnen, såsom rofvor, kolrötter, mo:ötter, hvitbetor, rödbetor. enbär, jäst-affall, druf, sirap och socker. Flera ut dessa synas endast försöksvis hafva varit använda. Enär msaliet och sädesgröpen iomäskas efter vigt. hafva bränneri journalerna icke kunnat upptaga tunntalet af de för tillverkningen använda säde:qvantiteter, hvarföre ock sammandraget utvisar beloppen a torkadt malt, grönmalt och sädesgröpe endast i lis pund. Då likväl tunnan är vida större enhet är lispundet och dessutom den hos oss vanliga mätaret för sädesslagen, kunna beloppen lättare uppfattas, om desamma reduceras till tunnor; och har detta derföre skett under de närmevis riktiga szntagandena. att en tunna hvete, råg, korn blandsäd och hafrs ger i medeltal 12,5 12, 10, 9 och 8 lisp. torkad: malr; att en tunna hvete, råg, korn, blandsäd, hafra och viecker lemnar äfven!edes ismedeltal 18, 17, 15, 13, 12 och 16 lisp. grönmalt, samt slutligen att en tunna hvete, råg, korn, blandsäd, hafra, vicker och ärter ger 14, 13, 12, 10,5, 9,5, 13, 14 lisp. gröpe. Sålunda bar uppstått den under litt. D. bifogade tabellen öfver åtgången af spanmål vid de större brännerierna under 1855 års bränningstid. Af deuna tabell, jemförd med det under litt. C. anförda, ofvanåberopade sammandraget, visar sig, att för bränvinstillverkningen vid ifrågavarande bräpnerier hufvudsakligen åtgått vid pass 167,500 tunnor spanmål, deraf omkring, 1500 tunnor hvete, 40,000 tuonor råg, 100,080 tunnor korn och 20,000 tunnor blandsäd, samt något mer än 748,000 tuonor potäter. Kontrollen vid meranämde brännerier här utöfvats af 12 öfrerkontrollörer, samt 383 kontrollörer, af hvilka sistnämde 264 varit tjenstgörande under begge bränn -ngsmånaderna, 51 endast under den förra. samt 68 blott under den senare månaden. I alimänbet har en särskild kontrollör varit anstäld för hvarje särskilt bränneri. Undantag bar egt rum blott för 11 kontrollörer, hvilka haft tillsyn vid 2 bränner:er hvardera. Af öfverkontrollörerne hafva 5 varit officerare i tjenst, 4 officerare ur tjenst, 2 vice häradshöfdingar samt en f. d. rector scholxe. Beträffande åter kontrollörerne, så visar det under litt. E. bilagda sammandrag de olika samhällsklasser, hvarur de blifvit valda, äfvensom det i hvarje sådant förekommande antal. Såsom man finner vid granskningen af sammandraget hafva de talrikaste klasserna utgjorts af underofficerare, officerare och landtstatstjenstemän, dels i, dels ur tjenst. Öfverkontrollörerne ooh kontrollörerne hafva i arfvode och resekostnads-ersättning uppburit tillhopa 121,636 rdr 9 rst. bko. De förres arfvode har utgått med 600 rdr för de begge bränningsmånaderna; de senares i allmänhet med omkring 5 rdr bko om dagen. Ganska få kontrollörer hafva uppburit så litet arfvode som 3 rår 16 sk. eller det i 50 af bränviastillverkningsförordningen såsom minimum bestämda belopp, hräremot en mängd uppburit maximum eller 6 rdr 32 sk. om dagen. Resekostna sersättningen har för öfverkontrollörerne utgått i 7:e och för kontrollörerne i 8:e klassen af gällande resereglemente. De af kommunerna i och för kontrollen utsedda brännerivittnen hafva till större delen tillhört allmogen. Flera af dessa hafva tyvärr saknat den färdighet, särdeles i räkning, som är beböflig för verkstållandet af de efter alla uppmätningar och afprofningar förekommande reduktioner. Mångenstädes har derigenom det ätyftade änd-målet med vittnets närvära till en väsentlig del förfelats. Vittnena, som enligt 57 af bränvinstillverkningsförordningen, jemförd med kap. 2 S6 K. M:ts nåd. stadga om skiftesverket i riket den 4 Maj 1827, i dagtraktamente åtnjutit I rdr bko utan skjutsersättning, hafva tillhopa uppburit ett belopp af 17,484 rdr 16 sk. Den ringa aflöningen, i jemförelse med den som tillkommit kontrollörerne, har hos brännerivittnena i allmänhet väckt missbelåtenhet, särdeles som de ofta nog varit boende på längre afstånd från tjenstgöringsorterna, oeh på grund af den nyss åberopade paragrafen i bränvinstillverkningsförordningen trott sig berättigade att, i likhet med gode männen vid landtmäteri-förrättningar, erhålla ersättning för resorna till och från de respektive förrättningsställena. I följd sf detta förhållande skola sannolikt under instundande bränningstid svårigheter här och hvar uppstå, att erhålla lämpliga personer till brännerivittnen. Genom beviljandet af skjutsersättning åtminstone åt de vittnen som äro boende utöfsver ett visst afstånd från bränneriet, t. ex. en fjerdedels mil, skulle dessa svårigheter, till vinst för kontrollen, utan särdeles tillökning i de derför utgående kostnader, blifva afbulpne. Så vidt kändt är, har kontrollen i allmänhet med ordning, allvar och humanitet blifvit handhafd, och bränvinstillverkarne med villighet stält sig till efterrättelse de föreskrifter, som vederbörande öfverkontroHörer och kontrollörer i enlighet med författningarne utdelat. Kowtrölleringssättet synes hafva vunnit allmänt godkännande, och bränvinstillverkarne hafvä i koströHörerne, långt ifrån att skåda vedersåkare, sått endast bundsförvandter till undanrödjande af bränvinsförsnillningår genom arbetarepersonalen, hvilka förut ingalunda voro sällsynta. Kontrollen har också med få undantag försiggått utan någon missämja. Enligt officiel anmälan har emellertid sådan vid ett par brånverier förekommit. Det ena af desta var Strömholms bränneri i Jönköpings lån, der brän;vinstillverkaren, löjtnant C. Engström, vägrade till släppa redskap för bränvinets uppmätning, under påistående, att någon skyldighet i nämde afseende icke vore bränneriegare föreskrifven, samt att kontrollöiren egde hålla sig sådan sjelf, det andra Ersereds bränneri i Skaraborgs län, hvarest bränvinstillverkaren, brukssgaren G. M. Sager, dels tillät sig bryta jen af vederbörande kontrollör å redskapen anbragt försegling, dels vägrade inträde i bränneriet, äfvensom rum och kösthåll för ett af kontroliören, jemlikt :6 i K. M:ts ordningsstadga för större brännerier den 1 juni 1855, tillkalladt biträde vid tillsynen öfver det icke fullt författningsenligt inrättåde bränneriet; med så väl Engström som Sager hafva vid vederbörliga domstolar i laga ordning blifvit för sina förseelser tilltalade. I sammanhang härmed torde böra omförmälas att, enligt till byrån för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning gjord anmälan, försnillningar egt rum vid 2:ne brännerier samt blifvit lagligen beifrade, nemligen vid det i Malmö stad befintliga bränneri samt vid Stacketorps bränneri i Skaraborgs län. Vid det förra hade en bränneridräng J. G. Isaksson under natten den 4 sistlidne november med en syl bo.rat 2:ne hål å det från imkylaren till lyktan gående spritröret, och derigenom vu dansnillat, enligt a I OM KR. mA mm LD eo a Ke EV I J— fr m Ör rs 4