Aftonbladet – 15 oktober 1856, sida 2

I UM—— —— ee—— —————— AA — LV Hvad hade han saknat vid Lucys uppräknande af hennes glädjeämnen? En kort paus följde, under hvilken doktorn och patienten ingalunda föreföllo obesvärade: Det var sant, sade italienaren, resande sig, jag har inte sett er ritning; vill ni visa ig den? Spet är bara kludd, sade Lucy, lätt rodnande. Jag kan inte göra nögonting af den; jag blyges öfver den och är alldeles modfäld. Jag anar hur det har varit, svarade Antonio, ni har varit alltför girig. Skall ja gifva er ett litet råd? Ni ser det der håg förfallna tornet, beskuggadt af palmträd, på Bordighera-udden? — försök med det först, eller den der muren med dess draperi af murgrön, som framstår så tydligt mot det mörkblå hafvet. Öfverlasta er inte med alltför många föremål på en gång; och ni skall få se, att ni inom kort skall kunna framställa starka förgrunder och mjuka Iointelngr. Men tag er till vara för äregiwigbet ., SÄregirighet som sträfvar för högt och fal1 skrattande. . er, fade rd Shakespeare, sade Antonio. t alla menniskor i England kunr Jag tror. Pr antill. Jag bar aldrig sammanträffat med någon landsman eller landsmaninna till er, bvilken icke, om än aldrig så okunnig för öfrigt, vid ett eller annat tillfälle kommit fram med en rad af Shakespeare. Hvilken man han måste ha varit, som så kunnat framställa och för århundraden gifva form och uttryck åt en hel nations känslor I Ni synes vara lika hemmastadd med Shakespeare som med edra egna skalder,, sade Lucy. Han är en ef mina skalder. Shakespeare är icke något visst tidehvarfs eller något visst lands skald, utan menniskoslägtete. I likhet