Aftonbladet – 11 oktober 1856, sida 2

—s———— sen — en krigare till på köpet, van att i allt få sin vilja fram. Alla menniskor sade, att kommendanten nog skulle stå vid sina ord, och så gjorde han också. Tiden förgick, och en svår tid var det. och vi fingo inga underrättelser från Battista. Hvad vi förtjenade på värdshusrörelsen var ganska obetydligt. Far aftynade allt mer och mer, och hans lynne blef allt retligare och retligare, och han klagade jemt och ständigt öfver sin sjuklighet och öfver att ingenting hördes från Battista, och jemrade sig öfver sina skulder, och öfver än det och än det, så att kunderna tröttnade på honom och drogo sig bort den ena efter den andra. Det lilla vi förtjenade åtgick till soppa, och färskt kött och vin åt den gamle mannen, som plågades af en fågel i magen. Af hvad. ? frågade Tue. . vEn fågel, fröken, som t upp allting som han tväljde; fråga doktor Antonio, han skall förklara hvad jag menar. Vi voro nu så fattiga, att jag ofta var nödsakad att gå två gåner om dagen till skogen, och ändå kunde Jag inte förtjena mer än som gick åt till en smula kött, eller en flaska vin åt far. Om vi icke haft doktor Antonioy som hjelpte oss på många sätt och var som en skyd sengel för oss, tror jag vi dukat alldeles under. Slutligen, sedan sexton månader förflutit på detta sätt, ankom ett bref från Battista. Det var sorgset, ty han hade, stackars gosse, då det skrefs fått underrättelse om sin mors död, men till oss kom det som ett budska från himlen, som bjöd 0ss vara vid godt mod. Detta bref var det första som framkom till oss, men ifte det första som han afsändt. Han sade att det stod väl till med honom; och ratt han redan samlat en duktig penningsumma, och att han inom sex månader skulle kunna fördubbla den; men der efter skulle han komma hem, och vi skulle