Aftonbladet – 10 oktober 1856, sida 2

— Med anlednirg af Stockholms hrr bagares beslut att förhöja priset på ätskilliga brödsorter med 50 procent, innehåller Posttidningen för i går afton en artikel med öfverskrift Några ord om brödprisen i hufvudstaden, hvaruti på, såsom oss synes, giltiga skäl yrkas, så väl allmänhetens rätt att åtminstone få se uppgifna de allmänna grunder, hvarpå prisförhöjningen fotas, som beredandet af lämpliga kontroller till säkerhet föratt varan verkligen håller den vigt och den qvantitet af fasta närande beståndsdelar, som den skall hålla. Vi anföra deraf följande, hvaruti vi helt och hållet instämma: Allmänheten nöjer sig icke längre med ett summariskt domslut, utan önskar känna motiverna derföre, på det icke brödet, som af de flesta ätes i deras auletes svett, icke må förbittras af tanken att andra gödas af denna svett, att man betalt brödet dyrare än som behöfs. Vi kunna icke heller se den minsta olägenhet för bagarne af att tillfredsstätla denna önskan, då den inskränkes härtill. Man vill blott öfvertyga sig om att taxan icke blifvit godtyckligt bestämd. För detta ändamål behöfver blott upplysning meddelas: till hvad pris hvetetunnan blifvit beräknad? huru många pund mjöl, som tunnan anses kunna gifva? huru många pund bröd af ifrågavarande slag, som anses kunna erhållas af detta mjöl? samt huru högt kostnaderna för bakningen blifvit beräknade per lispund? — allt frågor, som nödvändigt måste vid öfverenskommelsens träffande bafva blifvit framkastade och besvarade. Vi kunna ke inse att ringaste fördel kan vinnas af svarets örhemligande — och kan väl fråga blifva om hemighet, när de invigdes antal är så stort? Deremot är klart, att ett öppet framläggande af grunderna skulle verka särdeles lugnande för allmänheten och icke oväsentligt gagna bagarne sjelfva. Man finner ig jemförelsevis lätt i det, som icke kan undvikasVi tro derföre att det icke behöfves mera än denna appell för att få bragta i ljuset de nödiga upplysvingarne och förmoda äfven, att de af alla sakförståndiga skola befinnas tillfredsställande. Önskligt vore om man på samma gång kunde få veta, för huru lång tid nämde förbindelse blifvit ingången och huru länge vi skola umbära fördelarne af den fria konkurrensen. En annan fråga, som kanske i lika hög grad som den förra intresserar så väl allmänheten som hrr bagare, är den om beredande af lämpliga kontroller till säkerhet derföre, att varan verkligen håller den vigt och den qvantitet af fasta närande beståndsdelar, som den skall hålla. Det stora flertalet af köpare kunna omöjligen pröfva det förra, helst de sällan köpa så mycket på en gång, att profvet kan blifva afgörande, och hvad qvantiteten närande beståndsdelar angår, sakna de alla jemförelsepunkter, då denna qvantitet sannolikt icke finnes angifven iden uppsats på priserna, som bör finnas på hvarje försäljningsställe anslagen. Huru många hafva för öfrigt tillfälle att studera denna uppsats? ). Men ju dyrare brödet är, af desto större vigt blir det ätt varan i båda fallen håller hvad den lofvar. För att icke tala om kunderna, hvilkas anspråk i detta afseende icke behöfva särskilt förord för att behjertas, fråga vi endast: huru orättvist vore det ej mot den redlige tillverkaren, om det skulle lyekas hans granne att genom falsk vigt eller falsk vara locka ifrån honom alla kunder och sålunda under dessa brydsamma tider beröfva honom den rättvisa, i allt fall knapt tillmätta lönen för arbetet och kostnaden? Vi äro visst inga vänner af polisens inblandning i de enskiltes affärer, men i detta och några få andra undantagsfall torde den dock ieke kunna undvikas. Fastmer: måste vi i båda kontrahenternas intresse tillstyrka handHafvande af den strängaste kontroll från polisens sida, och staden skall säkerligen med nöje betala de deraf förorsakade större utgifterna för polisförvaltningen, hvilka med hundrafaldig ränta betala sig. För detta ändamål blir likväl nödvändigt att i den föreskrifna prisuppgiften äfven intages, hvad det mjuka brödet angår, qvantiteten fasta närande delar, bestämd fullkomligt efter bagarnes eget skön. Skulle det icke löna sig att en sårskilt vetenskapligt bildad person anstäldes, blitt för att sysselsätta sig med kontrollen öfver lifsmedelförsäljningen i hufvudstaden? De af honom anstälda undersökningar kunde då, såsom hörande till hans dagliga praxis, icke ses med ovilja eller på något sätt vara förolämpande för näringsidkarne. Artikeln slutar med upprepandet af en uppmeaning, som redan förut varit flera gånger uttalad, att konsumenter måtte förena sig att genom bolag på aktier sjelfva draga försorg om nödig täflan med och kontroll på de enskilta företagen. Hvarföre förena sig icke konsumenterna sjelfva om upprättande af ett sktiebageri till täflan med och kontroll på de enskilta företagen i samma väg och efter de föredömen, som de flesta större europeiska städer gifvit? Skulle det vara omöjligt att för detta ändamål samla medel, på sin höjd 1 a 200,000 rår, ehuru man dagligen ser vida betydligare och mindre säkra företag gå af stapeln, eller att erhålla de tekniska biträden som behöfvas? Det ena är icke mera sannolikt än det andra... Så väl i P. T. som andra tidningar har åtminstone under tre år, tid efter annan lemnats uppmaningar och upplysningar, beträffande möjligheten och fördelarne af ett aktiebageri, — utan att tala om den vida kraftigare påstötning, som förhållandena sjelfvå gifvit — men allt förgäfves! Om också icke en betydlig nedsättning i priset skulle på denna väg vinnas — äfven en obetydlig torde icke böra föraktas — erhölle man dock visshet om att allt blifvit gjordt som göras Kunde, och att allmänheten icke kan betjenas bättre än som nu sker. Och vore väl detta ringa? Det vore i sanning hög tid, att detta ofta framstälda förslag omsider vunne allvarligt behjertande, och om några driftige och redbare män ville ställa sig i spetsen för ett dylikt företag skulle de just i närvarande ögonblick mer än någonsin derigenom göra sig af sambället väl förtjente. :) De fleste kunderna få ju aldrig kasta en blick in i brödboden, utan stå helt beskligt på gatan, och huru få veta väl, huru mycket ett mandelbröd eller en skorpa skall väga eller om ens någon vigt finnes för dem faststäld. Vi dela sjelfva denna okunnighet, ehuru vi icke kunna föreställa oss att någon enda brödsort får säljas utan sin af säljaren erkända vigt. När skall den tid komma, då allt bröd köpes efter vigt? P. T:s ann.