Aftonbladet – 9 oktober 1856, sida 2

v—! Hvarföre ej? Ni sade mig häromdagen att många italienare läsa bibeln.p Ganska sant, men jag sade er tillika att endast en öfversättning är tillåten. Om man funne er bryta mot förbudet att sprida någon annan upplaga, kunde ni på er egen bekostnad komma att få kännedom om hvilken slags mildhet och tolerans som utmärker Jesu Uhristi ståtbållares styrelse. De af mina landämän, hvilka drista sig att läsa de otillåtna öfersättningarne, göra sådant på egen risk. Men vi ha talat nog politik, tror jag. Jag måste nu omtala för er mina stora utsigter. Ack ja! gör det, sade Lucy. Jag hade varit här i två år, då jag blef erbjuden en dylik plats i en aflögsen trakt af Piemont, Enda förielen framför denna var i pekuniert afseende, ty inkomsterna voro nästan dubbelt så stora, Å andra sidan var den lifla stad, till hvilken jag inbjöds, belägen i en trång. dal, innesluten emgllan berg, der det är fuktigt alla årstider o ganska kallt om vintern, Skulle jag, som endast hade mig sje!f att försörja, lemna mina välvilliga tacksamma grannar, hvilka jag allesamraans kände till namn eller utseende? Skulle jag af: säga mig denna vidsträckta, berrliga natur, hvilken fröjdar mitt öga och lättar mitt hjerta så ofta jag betraktar den, och allt fören usel penningsumma? Jag kunde det ej. Jag är et af söderns bortskämda barn. Jag behöfver luft, ljus, värme, förgprekt, Jag älskar med passion denna himmel — detta hat. Jag kan icke lefva dem förutan; da äro mitt lif. PDet fröjdar mitt hjertan, a2de Lucy, att se alt ni en enda gång kan bli entusisstisk. j För mig när som helst på kapitlet om jdoma natur,, svarade Antonio leende, och ni skall få sen Ni skickade således ett afslag, sade Lucy. Ja visst, och utan ringaste tvekan.