Aftonbladet – 9 oktober 1856, sida 2

täle-d6one i personer, hvilka i alla verldsaltets under icke se annat än materiens verkningar och resultatet af en blind slumpl Antonio sade intet, men betraktade med djup sympati den ljufva talarinnan. Hon förblet tankfull, med ansigtet riktadt mot him melen. s , And looks commereing with the skies, Her rap soul sitting in her eyes.s ; Inga ord kunna så väl som dessa Miltona skildra vår älskliga Lucy i detta ögonblick. Ingendera af de båda unga talade på en stund, men deras bjertan hade aldrig förut varit så genomträngda af samma känsla, som under denna paus. Antonio var den, som först bröt tystnaden. Har ni läst Picciola? Nej. Är det en roman ? frågade Lucy. Ja, det är en roman af en beryktad fransk författare, monsieur Saintine. Det, som ni nyss yttrade, erinrade mig om den. Hvad handlar den om ? Om en blommapx, svarade Antonio. Hjeltinnan i romanen är en blomma. Så besynnerligt! — en blomma ! Ingenting mer eller mindre,, sade Antonio; och bon uppfyller det ärorikaste kall, som någonsin tillfallit en hjeltinna.z Ni uppväcker min nyfikenhet, sade Lucy. Berätta mig litet om denna Piociola. Ämnet för berättelsen är helt enkelt get Hjelten, just en sådan tviflare AE ! äntydde på, är en ung ädling, ånvae E 2 rr konspiration mot Napoleon I, oc le na orsak insatt på fästningen I Leföra ne sluten inom fyra kala väggar, bero vad . böcker, penna och bläck, stängd från beröringe med hvarje mensklig varelse, utom fångvaktaren, eger den arme fången ingen annan vederqvickelse än den att en timma hvarje dag vandra omkring på föstningena inre gård.