Aftonbladet – 6 oktober 1856, sida 2

:oren af Patriotische Zeitung, som ej kunde inställa sig för rätta, hemligen hade afrest till : Berlin för att hålla konferens med hr von Gerlach.. Detta gick dock nog långt. Lindenberg blef den 21 Sept. fängslad och afförd till Potsdam. Hr v. Gerlach vägrade att aflägga vittnesmål inför undersökningsdomaren i Potsdam, hvars forum v. Gerlach ansåg inkompetent, och fordrade, att i egenskap af general varda hörd af en sammansatt domstol, : förevarande fall militärdomstol. Saken blef på högre ort föremål för en häftig diskussion, och den inflytelserike mannen utverkade slutligen, att en särskilt kommission af generalspersoner för tillfället nedsattes. Inför dennå kommission förklarade v. Gerlach, att han icke gifvit Lindenberg uppdrag att sända: sig bref eller berättelser, att han visserligen från L. bekommit ett sådant bref, men att han genast förstört detsamma, att hvad angick den framlagda stulna kopian, han medgaf, det den i allmänhet återgaf originalets tankegång, men att hau icke kunde gå i borgen för de deruti förekommande enskilta uttryck. Denna förklaring gjorde naturligtvis ett ganska stort intryck. Ingen kunde dock härvid gerna föreställa sig, att Lindenberg helt plötsligt skulle hafva företagit sig att tillsända general v. Gerlach en berättelse om konungens broder, den preussiske tronföljaren, i så pöbelaktiga uttryck, derest han icke dervid förut varit van, eller stminstone med bestämdhet kunnat antaga, att hr v. Gerlach,såsom ock verkligen inträffade, skulle i -allsköns ro stoppa brefvet i sin pulpet, utan att emot dess författare. vidtaga den ringaste åtgärd. Sålunda stod saken. Lindenberg blef nu, i anledning af en eftertrycklig skrifvelse från orinsen af Preussen till justitieministern, den 21 September, trots sitt patriotiska sinnelag, alldeles soma en vanlig hberal eller demokrat, af konstaplar afförd från Minden till fängelset i Potsdam uti en sluten jernvägsvagn. Hr von Gerlach hade förnekat honom, och inrikesministern hade låtit anmäla för prinsen af Preussen, att förfogande vidtagits derom, att L:s redaktion af Patriotische Zeitung skulle komma att upphöra samt bladet antaga ett mindre format och förvandlas till provinstidning. Man försäkrar, att polispresidenten Peter i början vägrade att efterkomma de i berörda afseende aflåtna ministeriella order. Han hotade slutligen att undandraga bladet allt understöd. , Det hjelpte. Då prinsen af Preussen underrättades om dessa åtgärder, sade han, att man icke mera skulle lägga någon vigt på processen. Den vigtigaste underrättelsen är, i följd häraf, naturligtvis. den, att man redan starkt hör talas om general v. Gerlachs afträdande, hvilket ni redan uti de tyska bladen skall finna antydt. Jag kan likväl meddela er några hittills härstädes obekanta detaljer härom. Ånledningarne till hr v. Gerlachs tillbakaträdande äro mångahanda. Man kan lätt föreställa sig, att hans ställning ej kan bibehållas. Naturligtvis kunde han endast då visa sig vid hofvet, när prinsen var borta, Vid den nyligen — försiggångna förmälningen emellan . prinsens af Preussen dotter och stor hertigen af Baden fick han t. ex. icke visa sig. Hr von Gerlach har ock fått röna förtrytelsen, att hans bittre motståndare general Willisen blifvit utnämd till direktör för stuteriväsendet, en afdelning af landthushållningsministeren, och derigenom kommit i beröring med hofvet samt fått förhoppning om den sedan lång tid tillbaka obesatta öfverstallmästarevärdigbeten. Hr von Gerlachs reträtt kan väl icke ännu aåntagas såsom fullt viss; och troligen har han, i fall af afgång, att, såsom tröst; rikna på chefskapet för generalstaben. Emellertid. skulle han, genom afskedet från sin befattning såsom generaladjutant, komma att aflägsnas ifrån hofvet, hvilket alltid blefve en stor förtret och ett nederlag för feodalpartiet. Ännu en ganska egen orsak till hr von Gerlachs förmodade afträdande vill jag nämna. Det är hans — försoning med hr von Manteuffel. Sådana koalitioner på höga poster lärer man ej tycka om. P. S. Afton. Jag kommer just nu tillbaka från Potsdam. Undersökningen med Lindenberg här egt rum. Domstolens president visste i början ej rätt, huru han skulle bete sig med förbhandlingens offentlighet. Prinsen af Preussen önskade, att den skulle ske offentligt, äfvensom justitieministern, hvaremot inrikesministern var -af motsatt mening. Under denna meningsstrid påfann presidenten en särdeles egen medelväg, i ty att tidningsreferenterna blefvo uteslutne ifrån förhandlingens åhörande! Menade ban väl dermed att göra en hvar rätt? Referenterna voro dock tillstädes vid början och hörde, under uppläsandet af den anklagades lefnadsöden, alla de brott, för hvilka Lindenberg förut blifvit dömd, uppräknas, såsom år 1845 för qvacksalveri till 4 veckors fängelse, år 1847 för prejeri genom hotelse till fängelse och förlust af nationalkokarden, sedan för smädelser mot en hög person, och vidare för falsk angifvelse. Den anklagade åhörde allt detta med stor kallblodighet, medgaf att han blifvit dömd för de uppgifna förbrytelserna, men sade, att han på bögre ort blifvit benådigad och sålunda undgått bestraffning. . Af sådana verktyg begagnar sig nu junkerpartiet! Sedan frågan om förbandlingens offentlighet blifvit afgjord, blef hans bref till hr v. Gerlach uppläst. Lindenberg tillfrågades om brefvet och bestred kopians äkthet. Hr von Gerlach påropades derefter såsom vittne. men utehlef Förhandlingen blef der