Aftonbladet – 3 oktober 1856, sida 2

likt löfte, sade Antonio med ett småleende, som mildrade orden; jag fruktar att ni, om ni finge er vilja fram, som ni kallar det, skulle inom kort skämma bort det fattiga, men oberoende folket i denna trakt. Är det redan slut med edra frågor? N De äro Knappt började. Säg mig dernäst, hvarför ni i går förde in till mig den der otäcke engelske doktorn? : Otäcke! på hvad sätt otäck? frågade Antonio i sin ordning och med öfverraskning i sin röst. Otäck, emedan han är så artig och instälsam. Jag afskyr smilande menniskor. Jag vill inte ha någon annan doktor än er, och det är således icke värdt att ni för hit någon annan. Jag tackar för företrädet, hvilket jag förmodligen har mitt icke förfinade sätt att vara Att täcka för. Det är ingen fara att doktor Yorke skall uppträda som medtäflare med mig — han är i god ro i Nizza för närvar rande. sp k Måtte han förblifva det! men hvarför han någonsin hit? sade Lucy me eslutsamhet. 20. Han infann sig på min begäran, som han sade er. Han Pelsade händelsevis på mig på iterväger till Nizza, och jag K ad att få rådgöra med honom Om er föl. Som detta cke kunde ske, utan att ban undersökte den, förde jag honom till er. Utom det afseende ja. fästade vid hans omdöme, tänkte jag äfven att i fändelse vi, som Jag hoppades, vore af samma tanka, sir John med mera förtroende skulle följa mina råd. där, Bötn frågade Lucy, enträgen som ett Det förefaller mig helt naturligt att en gelsman kan ha mera förtroende för en engelsk läkare än en af annan nation.