Aftonbladet – 3 oktober 1856, sida 2

— Det vya ryska cirkulär rörande Grekland och Neapel, hvarom telegrafen för några dagar sedan berättade, meddelas nu in extenso uti tyska blad. Det utgörett nytt prof på. den ryska diplomatiens förmåga att fiffigt begagna sig af omständigheterna och tillika ett bevis derpå, att det icke är så allvarligt menadt, då Ryssland på senaste tiden låtit påskina, att det lemnar det otacksamma Europa åt sitt öde och drager sig tillbaka från den europoiska politiken. De ryssvänliga junkerbladen i Tyskland kunna bespara sig de sorgmodiga betraktelser, hvartill dessa i synnerhet af Le Nord framburna hotelser gifvit dem anledning: Ryssland kan icke förneka sin natur; det skall hädanefter såsom hittills ådalägga sina sympatier för bvarje uppenbarelse f absolutism i Europa, sin fienskap mot. hvarje sträfvsnde, som går ut på att göra folkfrihet och ett ordnadt rättstillstånd gällande. Med mycken fräckhet åberopar Ryssland i detta cirkulär noniaterventionsprincipen, ! vilken denna makt varit den första att förkasta, så snart det gällt att på något ställe undertrycka friheten och återställa abzolutismen eller att befrämja Rysslands inkräktningslystna planer. På ett slugt sätt framhåller Ryssland nu emot vestmekterna de grundsatser dessa gjorde gällande emot Ryssland under de orientaliska förvecklingarne, samt låtsar alldeles förbise, att i samma stund som noninterventionsprincipen verkligen blefve tillämpad på Italien, i samma ögonblick som dervarande våldsoch skräckregeringar icke längre upprätthölles af främmande bajonetter, skulle de genast ohjelpligt etörta tillsammans. Det tyska cirkuläret har följande lydelse: Den i Paris afslutade freden; som satte ett mål för en kamp, som hotade att antaga allt större proportioner, och hvars utgång ingen kunde förutse, hade till syfte, att i deras normala tillstånd återställa de internationella förhållandena i, Europa. De mot oss förenade makter hade tagit till valspråk regeringarnes oberoende och aktning för det rätta. Vi vilja icke här ånyo undersöka till hvad grad Rysslands hållniog satt någon af dessa grundsatser i fara, utan vi Önska att bringa till verkställighet samma grundsatser, som våra motståndare proklamerat, och återkalla dem desto heldre i minnet, som de aldrig upphört att vara vra egna. Vi vilja ej mot någon europeisk makt begå den orättvisan att förutsätta, det frågan då endast var om en lösen för ögonblicket, och att en hvar nu efter slutad strid anser sig endast behöfva tänka på sina egna intressen. Vi anklaga ingen att hafva betjent sig af de:sa stora ord, såsom af ett vapen, som. man för tillfället behöfver för att gifva krigsskådeplatsen en större utsträckning, men hvilket sedan undankastas i rustkammarens damm. Fastmera bibehålla vi den öfver