Aftonbladet – 2 oktober 1856, sida 3

med en skicklig ryckning slungar sitt ro flåsande och hjelplöst på stranden? På samma sätt tillvägagick den sluge doktor Yorke, låtande sin -unge vän utan afbrott forsätta sin filippik, gifvande hans förbittring tillräckligt svängrum, och afvaktande under tiden det gynnande ögonblicket att vinda upp refven och draga honom i land. Men den unga fröken, sade doktor Yorke, begagnande sig af första paus, ni nämner ingenting om den unga fröken. Uppförde hon sig äfven ohöfligt? Gud signe henne, sade Antonio, i plötsligtmildrad. ton, nej; bon var alltifrån första ögonblicket ganska tacksam och vänlig.n sOch hvarföre i all verlden, skrek den lille doktorn, skulle ni då låta det oskyldiga barnet få lida för faderns synder., Antonio svarade ej. Nå väl, sade doktor Yorke; jag förstår er tystnad. Mitt bryderi är nu (dragande in något af refven), hvem skall sköta miss Davenne? Ni vill icke, och jag kan icke.n Ingen brist på läkare,, svarade Antonio med ett sarkastiskt småleende; det fins en i Ventimiglia, och en annan i San Remo. Jag har redan lemnat sir John adress på bäda. Ganska omtänksamt af er; men ni vet ganska väl, att ingendera duger. Ja, stirra på mig, så länge ni behagar — men ni vet ganska väl, att för att sköta miss Davennes fot fordras en lätthändthet, som ingendera af nämde herrar eger, ochen ständig uppmärksamhet och noggranhet, som endast en på stället varande person kan egna henne, Och besinna sedan, fortfor doktorn, görande en kraftfull dragning, om denna oskyldiga unga flicka — och en så intagande ung flicka! — skulle bli halt för hela sitt lif af brist på erforderlig skötsel ?n (Forts. följer.