Aftonbladet – 2 oktober 1856, sida 2

tillfällighet, af hvilken han med skicklighet begagnade sig, för att draga fördel deraf. huru doktor Yorke var en verldslig man, hvars lefnadsmål egentligen var att göra lycka, och han således i allmänhet var böjd att foga sig efter sina patienters nycker, särdeles i händelse dessa patienter voro rika, hade han likväl känslor, och trots alla bemödanden att undertrycka dem såsom hinderliga, hände det sig att dessa känslor, i likhet med lifliga hästar i seltyg, då och då spjernade emot, stampade och rusade bort med honom, såsom nu, då han kände att sir John i sjelfva verket var en otacksam gammal enelsk baronet. Yttrande således ett påh lb) vilket ljöd som en stånkning, tog doktor Yorke en pris snus ab irato, och yttrade med någon värma: Tillåt mig säga, att häruti har ni helt hållet misstagit er. Doktor An. tonio är den person, som minst af handla der låga bovekelsegrunder kunde Verkligen ? svarade baro 4 med ens luft åt all den spleen. som fifvande under den sista halftimman. Det läda, at sig att höra detta. Jag är färdig att grader mig älla för d uar Ita honom e en mest oegennyttiga menniska i verlden. Men om jag är uppledsen vid häns njedragna sätt och icke längre vill tåla hans örnäma fasoner! Står det mig ej fritt att sjelf välja min läkare? Vill ni vara af den godheten att icke vidare vidröra detta ämne ? Som ni behagar,, svarade doktorn kallt och med en omärklig knyck på hufvudet, som tycktes säga: Hvad tjenar det till att resonnera? Men tillåt mig en enda fråga beräffande det. Tror ni, att miss Davenne kan undvara läkarevård? Jag förlitar mig på att hon skall blifva skött af er, svarade sir John. Ja visst, sade doktor Yorke med synbar vekan, hvad skriftliga föreskrifter beträffar