Aftonbladet – 29 september 1856, sida 2

att uppmuntra någon revolutionår rörelse. Det är sannolikt, att den skall mycket likna det ;vid kongressen förda språk; att deri kommer att upprepas, att de tvenne regeringarne blanda sig i de neapoliranska angelägenheterna blott i ett konservativt intresse, och för att upprätthålla, icke för att störa den europeiska ordningen, och att vid densamma kommer att fogas en energisk protest mot hvarje försök till lugnets störande. När allt kommer omkring, skall måhända konungen af Neapel icke hotas så allvarsamt, som det kommer att e st, och de båda makternas demonstration skall utan tvifvel länge bibehålla en negativ karakter. Om denna demonstration blifvit på ett oväntadt sätt påskyndad och verkställes då man föga tänkte derpå, får man kanske skrifva detta på räkningen af parlamentariska anspråk, som den engelska ministören kan hafva att befara, och hvilka endast indirekt röra Frankrike. Det finnes i England ett parlament, der fiones ett underhus, der finnas partier, som man måste taga med i beräkningen. Vi (fransmännen) kunna väl glömma det, men lord Palmerston är pliktig att ihågkomma det. Erfarenheten skall snart visa, huruvida denna synpunkt är den riktiga, hvilket bexlagligen icke är alltför otroligt. För öfrigt får man icke glömma, att ehuru något parlament icke mera finnes i Frankrike, såsom Journal des Dåbats riktigt påminner, likväl äfven der ännu finnes en allmän röst, af hvilken den kejserliga politiken åtminstone stundom är beroende, och vi meddela här nedan en annan artikel, som kan tjena till motstycke mot den nyss anförda, i och med detsamma vi hafva förklaringen på de stora ord och det braskande språk, hvarmed de mini steriella engelska bladen numera utfara mot Neapel. Alltsammans bevisar endast att lord Palmerston, såsom Journal des Debats uttrycker sig, kommer ihåg att det i England finnes ett parlament, ett underhus och partier, inför hvilka man måste ha några kraftyttringar att skryta med. I afseende på förhållandet för ögonblicket antydes för öfrigt i Journal des Debats, at! änvdelserna svårligen kunna komma att så hastigt utveckla sig, enär konung Ferdinand just i de dagarne lemnade Neapel och bega! sig till Gaeta, der han lärer ämna mottaga och besvara de meddelanden, som kunde komma att göras, en omgång, hvilken naturligtvis måste föranleda tidsutdrägt.