Aftonbladet – 27 september 1856, sida 2

nader, och då man 1 det längsta möjlga synes vilja uppskjuta att taga sin förlust på en misslyckad affär, så uppkommer äfven härigenom ett liggande kapital, zom blifvit Graget ur rörelsen, hvilket ej kan annat än öka penningefterfrågan. Under dessa, om ej brydsamma, åtminstone ogynsamma förhållanden med den inhemska penningemarknaden, har i utlandet inträffat en sådan ring i räntan, att det blir både svårt och känbart att begagna den vanliga utvägen med blancokredit på Hamburg och London. Anledningarne härtill torde igenfinnas uti den vid krigets upphörande häftigt uppbrusande spekulationsandan. Uti.en ngelsk tidskrift förekommer en uppgift, ait under senare halfåret 1856 och året 1857 skola inbetalas å aktier i nya företag. den ofantliga summan af 23 millioner pund sterling eller omkring 280 millioner rår bko. Vi sakna någon likartad uppgift från Hamburg, men sf den stora öfverteckningen i derstädes likasom på flera orter i Tyskland öfverhufvud nyligen stiftade bankinrättningar kan man sluta till den stora benägenhet för nya företag som der, likasom förut i England och ännu mera i Frankrike, eger rum, Det är utom tvifvel, att de flesta af dessa företag börs återgifva åtminstone det i dem nedlagda kspital, men dertill fordras en längre tid, och emellertid åstadkomma de å aktierna tid efter annan förfallande inbetalningar ett ökadt behof af penningar. Men ännu en omständighet bidrager i närvarance tid till en ökad penningefterfrågan. Redan af ålder, ja så långt tillbaka som i Plinii tid, har bemärkts en fortfarande jemn utförsel af sillver till österlanden. Denna under århundraden fortgående ström mot öster at den ädla mstallen silfver förklaras helt enkel: deraf, att Asiens mindre civiliserade folk sakna den beqvämlighet som ett utbildadt bankoct kreditväsen erbjuder. och följaktligen måste : sina transaktioner begagna äjla metaller i stället för banksedlar och andra kreditpapper. Förbiukningen af silfver är ganska betydlig i länder der cirkulationen uteslutande bestå: af silfvermynt. Det uppgifves med anspråk på tillförlitlighet, att silfverexporten endast från England till Ostindien under är 1855 uppgått till 6,400,000, och att man beräknar densamma att i år uppnå ett belopp af 92,000,000. Om derjemte tages i beräkning de betydliga qvantiteter silfver, som gått dels åt samma håll öfver Triest, dels till Ryssland, s torde, ehuru några siffror ej här finnas att tillgå. det ej vara någon vågad förutsättning at: uppskatta detta belopp till hälften af det mar uppgifver från England. Vi finna då, att en summa af 13,500,000 i silfver antagligen lemnar Europa under året 1856. Men den årliga produktionen af silfver uppskattas ieke till mera än omkring 8,000,000. Det är således klart, att skilnaden måste fyllas afförut befintligt silfverförråd, och häraf torde den starkare efterfrågan på denna vara kunna förklaras. Väl har genom den omständighet, att Förenta Staterna och Frankrike så småningor: öfvergå till begagnande af guldi deras myntcirkulation, en silfvertillgång uppkommit, och man beräknar den årliga nedsmältningen a silfvermynt i dessa länder öfverstiga myntningen med 4,000,000. Men i alla fall, då vår beräkning grundar sig på antagandet a det minsta möjlig2, måste en brist uppkomma. nog betydlig att inverka på penningestäöllningen. Det är nemligen klart att, ehuru silf ver så väl com andra metaller är en vara, de af denna vara tillgängliga qvautiteter utöfvs ett större inflytande på penningeställninger än andra varor, derföre att silfver uti banke: hållas inneliggande för utelöpande breditsedlar, och när silfret uttages för utförsel, måstc ett motsvarande belopp kreditsedlar dragas u: rörelsen. Äfven hos oss har silfvervalutan ; bankens hvalf minskats och sedelstocken indragits, hvilket bidragit att öka föriägenheten. Men vi tro dock icke att häruti legat tillräcklig anledning för riksbankens styrelse att vidtaga det nu fattade beslutet att upphöra med vexelköpen å Ilamburg äfven då goda veslar erbjudas till 127 sk. kurs 90 d.d. Alltsedan beslutet om vexelhandelns införande i riksbanken hafva våra förbindelser med utlandet vunnit en förut ej anad stadga; men om sådana åtgärder vidtagas, att man kan befara kursens nedgående tiil 95 å 90 K, jemfördt med verkliga värdet, hvilket tillförene ofta inträffade, så tillkomma nya svårigheter i penningeställningen derigenom, att exportörerne sättas oförvålladt i en ganska bekymmersam belägenhet. Vi hafva sökt att angifva tillräckliga anle iningar ait förklara penningeställningens nuvarande betryckta tillstånd. Vi skola härnäst antyda, i hvad mån bristerna i vårt inländska kreditväsende dertill bidraga, och i samman: hang dermed yttra oss öfver några önskvärdi reformer, som nu påtagligen äro i dessa delar af behofvet högt påkallade. — Prins August anlände i förgår afton kl 8 till Stockholm från Stiernsund samt afreste