Aftonbladet – 27 september 1856, sida 2

lika förfallet, som besynnerligt utseende; kunde ingen med ögon i sitt hufvud drista sig att förneka. Det förhöll sig isjelfva verket så, att huset då det först uppfördes varit ämnadt att ha framsidan ät norr, det vill säga åt landsvägen, men under årens lopp hade troligen för att undslippa dammet de ursprungliga fönstren och dörrarne blifvit tilltäppta med stenar och murbruk, och nya upptagna på motsatta sidan, det vill säga på den sida, som vette mot söder. Följden af detta var, att det såg mycket förvrängdt, besynnerligt och högst komiskt ut. I stället för trappan, hvilken fordom fört från bottenvåningen till den öfre, och som efter den nuvarande omändringen var öfverflödig, hade åt båda sidor gående roassiva stentrappsteg, upptill sammanbundna genom en rymlig förstuguqvist eller balkong, blifvit uppförda utanför huset, hvilka gingo så högt upp som till mellersta fönstret i öfra våningen, hvilket förvandlats till glasdörrar. Dessa jemförelsevis ofantliga trappsteg och balkongen, som voro i bedröflig missproportion till den lilla byggning, mot hvilken de hvilade, förökade besynnerligheten af dees yttre, och framkallade föreställningen om en fullväxt karls ytterrock, satt på en tioårig gosze. Doktor Antosio fann sin patient i ett tillstånd långtifrin tillfredsställande. Lucy hade -knapt tillslutit sina ögon på hela natten ; klagade öfver hufvudvärk och ständig först; hennes läppar voro torra och skarpa; hennes puls orolig — hon hade stark feber. Jag önskar att jag åderlåtit erigår, sade doktorn, sedan han känt på hennes puls; har ni något emot att blifva åderlåten ? Nej icke alls, om ni anser det : ödvändigt, svarade Lucy; men det är bäst ni talar med pappa först.n Godt ; väl ni då vara så god och låta er