Aftonbladet – 26 september 1856, sida 2

———— LL — — — —— 2 vr bade alla sir Johns åsigter, tycken Dr patier en anstrykning af det og Ik genom hvilket de passerat, och i hvilket de blifvit utvecklade. En obegränsad och uteslutande beundran för allt, som var, och en ytterlig afsky för allt, som icke var engelskt, inhägnade hans sinne och ider liksom inom en kinesisk mur. Sir John hade 1811, två år efter sin fars död, gift sig med viscount Delaraines dotter, på sin mors sida dotterdotter till hertigen af —. Det var en lycklig tillfällighet, att detta giftermål på -en -och samma gång betryggade hans ätts sanqre azul, och öfverensstärtde med hans böjelse, ty sir John var, af tvåfaldig anledning, icke den man som skulle ha sökt besegra sin kärlek; för det första derföre att han hatade motsägelse i hvilken form som helst; och för det andra derföre att han ansåg glansen af sin familj, sådan att den kunnat öfverskyla alla bristfälligheter hos hans tillämnade brud, hade hans val än fallit på en skoflickares dotter. Om våren påföljande år föddes hans son och arfvinge, och blef den medelpunkt, .på hvilken hans stolthet och ömhet koncentrerades, ty det var ej förr än 1820, då lilla Aubrey var i sitt åttonde år, sörnen flicka att fordra sin andel af inh kärlek. ee, då kontinenten blef tillgänglig för britiske resande, SE sir John, hvilken i sin ungdom blifvit förbindrad från att göra den stora turen, det lämpligt för en person af bans rang att, ehuru något sent, godtgöra denna brist i en aristokratisk uppfostran, och ban uppehöll sig med sin hustru och lille son några månader i Frankrikt, Tyskland och I:alien. Det är nästan öfverflödigt att närons, att den spindelvöf af fördpmar, hvaraf sir Johns själsförniögenheter voro öfverdragna, icke rubbades af hans vistande utomlands. Berörin