Aftonbladet – 26 september 1856, sida 2

studsige biskoparne och underhuset. Detenda bevis han gaf på sin tillgifvenhet för Stuartska dynastien var, att hans familj undandrog sig från att synas vid Wilhelms och Mar rias hof, De gamle Davennernas -krigiska anda upplågade plötsligen ånyo i denne försigtige faders äldste son. Han stridde och utmärkte. sig under Marlborough, och uppnådde rangen af general. Hans efterträdare, sir Aubrey, ärfde något af sin faders krigiska sinne, och tjenade under amerikanska frihetskriget. Bevarande i minne de känslor, sir Aubrey alltid yttrat, och sina toryprinciper, hvilka i sekler gått i arf från Davenne till Davenne, är det lätt att föreställa sig den förbittring, hvarmed han bevittnade amerikanarnes framgång och erkännandet af deras sjelfständighet. Men man måste ha lefvat i dessa tider, eller erhållit från deras läppar, hvilka då voro handlande personer på skådebanan, en beskrifning på den engelske medborgaren, och på landtjunkaren isynnerhet, för att vara i stånd att fatta den förbittring, det hat och den fasa, hvaraf sir Åubrey bemäktigades, då 1789 års revolution utbröt i Frankrike. Hans känslor stegrades stundom nästan till raseri, då han i tidningarne för dagen läste yttranden af engelske talare, hvilka, för den uppretade toryn, tycktes i sjelfva Storbritanniens parlament uttrycka åsigter föga bättre än de franske. republikanernas. Den nu regerande sir John, född 1783, bade följaktligen blifvit uppfostrad och uppnått mannaåldern midt ibland alla de stridande. mer ningar, hvilka på denna sidan Kanalen krike till lif genom sakernas ställning den da x och tjugu års cupphörligt krig. Ifrån den SH då han som barn, stående bredvid. du stol, dagligen pro onerade skålen afördöme : ö. ver fransmännen ! ända till närvarande stund,