Aftonbladet – 23 september 1856, sida 2

och välgörande politiska och sociala reformer. Enligt en korrespondens från ryska gränsen till Börsenhalle skulle det också — såsom redan förut med telegrafen blifvit meddeladt — varit tillimnadt, att i kröningsfesten inrycka en bestämmelse, som öppnade en utsigt till lifegenskapens försvinnande, hvilket uppsåt dock synes hafva strandat på adelns deremot visade ovilja. Vare härmed huru som helst, så innehåller det vidlyftiga kejserliga manifestet, enligt den redogörelse för detsamma, som finnes uti ett i dag hitkommet nummer af. det officiella ryska bladet, ingenting som innebär fröet till reformer af större vigt och betydelse. Rörande de-benådningar, som tilldelats politiska fångar, äro uttrycken allt för obestämda, att man af dem kan sluta till hvilken utsträckning man i sjelfva verket vill gifva deråt. Då de uppgift-r, som förut eft-r telegrafunderrätt-1ser erhållits rörande detta manifests innehåll, äro i flera punkter mindre riktiga, m-ddela vi här den officiella redogörelsen för detsamma i ;Journal de S:t Petersbourgn: Hans majestäts första tanke fästade sig vid de svåra tilldragelser, hvilka betecknade början af hans regering, vid dessa dagar af på en gång pröfning och ära, under hvilka kejsaren af sina undersåter emottog så minnesvärda och enhälliga prof på inannamod, kärlek och orubblig trohet. — För attföreviga minnet af denna det ryska folkets vackra : hållning under fortgången af den förfärliga kamp, hvilken nyss lyckligen blifvit slutad, har H. M. behagat instifta en minhesmedalj, -hvilken skall bäras enligt reglementet å S:t Andrexe, S:t Georgs eller S:t. Wladimirs band af alla dem bland hans i civileller militärtjenst varande undersåter, som deltagit i senaste krigstilldragelser. — Denna medalj skall likna den, sam kejsaren särskilt tillagt Sebastopols hjeltemodiga försvarare. Militären, folkbeväpningen, presterskapet, adeln, handelsståndet och arbetaren hafva alla lika rätt till erkänsla af kejsaren, som i dag högtidligen tackar dem, nedkallande öfver hela nationen Guds den allgodes välsignelse, i det hoppet, att det snart skall tillstädjas H. M. att utplåna ända till sista spåret af de allmänna och enskilda olyckor, dem Ryssland så värdigt uthärdat. För att uppnå detta mål, börjar kejsaren med att förunna stora frioch rättigheter åt provinserna Taurien, Cherson, Jekaterinoslav och Arkangel, likasom åt hela östersjökusten samt i allmänhet åt alla provinser, som särskilt lidit under tyngden af förflutna fälttåg. Dessutom har H. M. velat förunna hela riket en allmän åtgärd, hvars vigt endast kan jemfö ras med omätligheten af den sfer densamma omfattar. Till följd häraf befriar kejsaren hela Ryssland från hvarje militärisk rekryterings: och konskriptionsskyldighet under fyra på hvarandra följande år, så vida ej, hvilket Gud förbjude, krigets nödtvång kommer att lägga hinder i vägen för denna anord ning. Kejsaren har anbefalt finansministern att omed-1barligen utföra en ny mantalsskrifning i riket, för att billigt fördela mantalsskattens börda, hvilken på ett oproportionerligt sätt kunde trycka vissa klasser, hvilkas antal mer eller mindre kännbart förminskats genom kriget samt genom de epidemiska sjukdomar, hvilka ibland dem företrädesvis härjat. Derjemte har H. M. befallt att särskilta resterande utskylder, hvilkas summa uppgår till. 24 millioner rubel silfver, äfvensom penningeböter, skola nådigst efterskänkas dem, som derföre häfta. Slutligen har H. M. behagat upphäfva den hittills uppburna pålagan för pass till utlandet, med bibehållande af endast en stämpelafgift till förmån för invaliderna. Utsträckande sin mildhet till de af allmänna rättvisan träffade brottslingar, skänker H. M. åt alla ångerfulle lagdömde förbrytare, hvilkas: uppförande varit. oförvitligt alltsedan domen fäldes, dels fullkomlig benådning, dels en betydlig mildring i deras straff. Beträffande politiske sakfälde, såväl de, hvilka hafva hört till hemliga i Ryssland under olika tidpunkter upptäckte sällskaper, som de, hvilka deltogo i polska upproret år 1831, befaller kejsaren att, hvad en del angår, deras öde skall betydligt mildras å sjelfva deras förvisningsort, att en annan del skall erhålla tillstånd att bosätta sig i rikets-inre provinser och att de öfriga skola försättas i fullkomlig frihet, med tillåtelse att efter eget behag välja uppehållsort i alla kejsaredömets och konungariket Polens städer, med undantag af de båda hufvudstäderna Moskva och S:t Petersburg. Slutligen har kejsaren värdigats åt alla dessa politiske benådade brottslige återgifva deras adliga rättigheter, äfvensom åt alla deras legitima barn, födda efter föräldrarnes fällande, vare sig att dessa äro döde eller ännu befinna sig i lifvet. H. M: har i nåder velat förunna befolkningarne i rikets vestra provinser särskilta ynnestbevis af synnerlig vigt. Kejsaren återkallar till följd häraf den temporära legislativa åtgärd, som bestämde inträdet i tjenst. för -adeln i guvernementerna Wilna, Kownn, Grodno, Minsk, Wolhynien, Podolien och Kiew. Hä danefter skola vilkoren för inträdet i publik tjenst i de vestra provinserna vara desamma som för invånarne i andra delar af riket. De af H. M:ts undersåter, som tillhöra istraelitiska bekännelsen, har kejsaren värdigats befria ifrån de speciella rekryteringsskyldigheter, hvilka hitintills tryckt dem. Slutligen skola barn till soldater, matroser etc. (kantonister), födda under deras fäders tjenstetid hvilka intill nårvarande stund tillhört armen, hädanefter återgifvas föräldrarne samt kunna inträda ; hvilket yrke det behagar dem att välja. . Dessa äro de förnämsta bestämningarne i detta manifest, hvars vigtigaste punkter vi endast i samman drag kunnat antyda. Ettstort antal nådeoch ynnest bevis, såväl finausiella som administrativa, utgöra icke mindre-än 38 särskilta artiklar. — Jemte det KK. M:t med anledning af