Aftonbladet – 23 september 1856, sida 2

de hårda rottingsstolarne, två tillantalet; den långa kistan vid foten af sängen utan omhängen, gåfvo rummet ett utseende, mera likt en munks cell, än en protestantisk baronets sängkammare. Vi måste, huru det än må gå, komma ur denna häla, mumlade sir John, i det han steg upp och med otålighet började vandra fram och tillbaka, till dess att han vid ljudet af steg, som närmade sig, stannade. Det var John, hvilken kom som om han varit kallad för att redogöra huru sskerna stodo. John medförde goda nyheter. Utom att rutorna voro sönderslagna och vagnsdörrarne erhållit några skråmor, hade vagnen icke erhållit någon skada som förhindrade resans fortsättande till Nizza. Godt, sade sir John, låt genast isätta nya glas. Olyckligtvis kunde detta icke ske. John bade redan gjort efterfrågningar i detta afseende, och resultatet var, att glasrutor af den erforderliga storleken icke funnes i närmast liggande stad. Sir John brummade och fräste vid denna underrättelse samt förklarade i den mest förbittrade ton, att det skulle högligen förundrat honom om det förhållit sig annorlunda. John omförmälde vidare, att han icke varit i stånd att föra vagnen fram till trappan, i anseende till att. trädgårdsporten varit för låg; och intet vagnshus fanns på stället, tillade John. Hvad skulle man taga sig till?o Sir John svarade intet; men gick, åtföljd af betjenten, ned till trädgårdsporten. Sedan han tagit en hastig öfverblick af platsen, kastat en blick på vagnen, en uppåt himlen, och efter någon ytterligare tvekan, tillsade han John att låta flytta vagnen litet åt ena sidan, der den kunde stå under natten. —