Aftonbladet – 20 september 1856, sida 3

tvenne solonumror, och rönte rikliga bifallsyttringar samt äfven framropningar af den ifven denna afton, fåtaliga publiken. Fröken Tolls röst är en mezzu-sopran, mera djup än hög, men med vacker timbre; isynnerhet är bröstregistret klangfullt, och hennes tonbildning, likasom hennes föredrag och val af sångkompositioner, viftnar för öfrigt derom, att bon utbildat sig i den italienska skolan. Fröken Toll, som lärer vara född i Wiborg, har förnämligast i Petersburg och Paris inhämtat sin musikaliska bildning, Äfven representationen å Mindre teatern, ;huru den lilla operetten Hin Ondes första lärospån dervid för andra gången uppfördes; var fåtaligt besökt: Detta förhållande får väl till stor del tillskrifvas den klena libretton. hvilken handlar om en åf Beelzebubs enfalligaste tjensteandar, som, ehuru redan en gång förut lurad, likväl nu på nytt låter narra sig af en ung flicka. För att rädda sin älskåre, säljer nemligen den tinga Fiarama sin själ till Hin onde, unde: vilkor, att få Jefva så länge, till dess ett tillfälligtvis på ett bord stående ljus utb unnit, hvartill Hin samiycser. Fiamma blåser straxt efter kontraktets uppgörande ut ljuset och sätter detsamma i handen på en madonnabild, hvarpå den belragne gatan återvänder till sitt rätta hemvist. Detta är i få ord handlingen. Huru mycket smellertid ett lifligt och underhållande spel kan inverka på framgången äfven af en unlerhaltig dramatisk produkt, kan man finna deraf, att denna pjes, under titeln sLe diable å Iecole, med musik, om vi ej missminna 9088, af Clapisson, för omkring tolf år tillbaka för ständigt fulla hus uppfördes på ÖperaComique i Paris. Den borde också här, geom ett lifligare samspel samt mera lätt och humoristiskt återgifven, isynnerliet hvad Babylas parti beträffar, kunna qvarhålla s:g på epertoiren. Hr Söderman j:r har till denna libretto satt n musik, som vittnar om vackra anlag och lramatisk uppfattning i förening med en ej vanlig kännedom af inktrutiientationen. Vid många tilifällen spörjes också en viss sjelfständighet samt välde öfver formen, såsom i luetten emellan Fiamma och Babylas äfvensom i Fiammas bön till madonnan. Den mest lyckade nummern är, i vårt tycke, Babylas kupletter, hvilka både äro karakteristiska och röja inspiration. Att hos en ung tonsättare reminiscencer återfinnas, är något så vanligt, att sådant ej bör gifva anledning till anmärkning; deremot vilja vi tillåta oss att göra den inge kompositören uppmärksam på en stuniom nog öfverdrifven rörlighet i ackompanjemanget, hvilken i denna lättare musik-genre åtminstone icke alltid är på sin plats. Den något breda pensel, med hvilken hr Söderman nålat, skulle derföre också bättre passa för en opera seria, än för en opera comique; men detta skall nog hr Söderman vid en närmare bekantskap med utmärkta dramatiska författares arbeten, i sinom tid sjelf finna och undvika. De vackra anlag och studier, han i detta sitt arbete ådagalagt, ger oss anled.ing att i en framtid af honom hoppas mycket till den inhemska tonkonstens bästa.