Aftonbladet – 20 september 1856, sida 2

Är någon skadad? Är någon fara på färde? ropade herrn i giggen, i det han stannade midt för det ställe, der olyckan skett. Kan jag vara till någon tjenst? Jag är läkare. I detsamma nedsteg ur giggen och närmade sig gruppen, som omgaf miss Davenne, en högväxt, mörk, svartskäggig man med en bredbrättad toppig hatt på hufvudet, med ett ord, just en sådan figur, som skulle föranledt sir John, om han sammanträffat med honom under hvilka andra omständigheter som helst, att aflossa de tvenne pistoler, hvilka han ständigt bar på sig under det han färdades i banditernas klassiska land. Som detnu förhöll sig, åtnöjde sig den engelske baroneten, hvilken icke förstod ett ord af främlingens italienska, med att stirra på den nykomne med ett uttryck af till hälften förvåning och till hälften missnöje, som tycktes säga: Till hvilket species hör denna varelse? Ingalunda afskräckt af denna fixerande blick, trängde sig främlingen förbi sir John, knäföll bredvid den sanslösa flickan och försökte känna på hennes puls, då sir John, icke fattande hans afsigt, störtade fram liksom för att skuffa honom bort från hans dotter. . . Är ni galen? utropade främlingen på italienska; derefter på franska: Je suis mådicin, vous dis-jen, tilläggande med skyndsam het och denna gång på god, begriplig engelska, liksom om han i baronetens ansigte sett storbritanniska flaggan upphissad: hörde ni icke att jag sade att jag. är läkare . Ljudet af hans modersmål bibringar slutligen sir John en klar och tydlig uppfattning, och en stråle af tröst tränger sig till hans själ. Ty att i en så brydsam belägenhet ha en doktor till hands, och dertill en doktor som talar engelska, huru mycket än hans yttre må vara stridande emot engelsmannens