Aftonbladet – 20 september 1856, sida 2

han fixerar postiljonen; till dess han ser honom vrida sitt hufvud omkring, liknande Harl uins pantomim af bedröfvelse, och böj som mana sina jackfickor efter en knif. orjar Doktorn bestänkte ymni eg I ansigte och hals med mn och I rvennes näsduk öfver hennes panna under det e en vät Hutchins höll luktsalt intill hennes näsa och fuktade hennes händer med enneg näsa och Men osktadt alla bemödanden fortfor hon att vara ganslös. Det började blif na en läkareblick, att nå; J lifva tydligt för vara nödvändi, några kraftigare medel torde lif. Doktorn 2 för att återväcka henne till instrument g ånyo fram sitt odral med strumenter och började, till sir Johns bestörtning, utvälja en lansett. Lyckligtvis halföppnade miss Davenne i detta ögonblick sina ögon och framstammade pappa. Sir John lutade sig med ömhet ned till henne: hur är det, mitt söta barn ?2 Fo O, min fot! hvilken faslig värk i min fotlo Hvilkendera foten? frågade italienaren.3 Hon blickade upp till honom med någon förvåning, pekande derefter på sin högra fot: och sade: denna. Ordet var knapt uttaladt innan doktorn fattade sin stora sax, 09 han hade inom en sekund med lätt hand klipt upp den eleganta kängan och fina strumpan, blottande en liten alabasterfot, just pasgande för en cendrillons toffel, men illa vrievad. Men detta var icke allt. Benet var afbrutet strax ofvanför fotleden. Med snabb läkareuppfattning snarare anade än såg han tta, och med en rörelse, hastig som tanken ;astede han en schal öfver den skadade lem. nen, så att denidoldes för så väl far somd rr r, sägande med lugn ton: ah, en vrick; om .f fotleden, en tämmeligen plå Ickning icke farlig stöt. Jag måste ha alle oa men j kannen gifva mig, tillade han Pe sig omkring, Näsduk: ; seende sig omkring, Näsdukar af alla storlekar och