Aftonbladet – 19 september 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSocn POLISSAKER. — Falkenberg-Bennichska målet förevar i går till slutlig handläggning inför rådhusrättens fjerde afdelning. Sedan senaste rättegångsdagens protokoll blifvit justeradt, anförde krigsfiskalen Bennich till protokollet följande: Vid början af denna undersökning afgaf jag redogörelse för mina i förevarande sak vi:tagna åtgärder och de bevekelsegrunder, som -dervid hos mig gjort sig gällande. Jag tillkännagaf då, attjag med lugn motsåg både domstolens och det allmänna vettets domslut. Att undersökningeu, sådan den verkligen befinnes, bekräftat denna min redogörelse bjuder sjelfförsvarets plikt att nu visa. Mina vederdelomän måste skylla sig sjelfva, om till fläckarne, som genom rättegången skulle aftvås, nya och anstötligare kommit i dagen, Huru obegränsadt törtroende jag ännu vid början af rättegången hyste till sanningens och samvetets makt torde-man finna, bland annat, deraf, att jag icke ens ifrågasatte att jäfva något af de vittnen, som emot mig åberopades; och likväl visste jag redan då, att det ena vittnet, skänkmamsellen Hdner, på en gång målsegare och angifvare emot baron Falkenberg, låtit förmå sig att inför hans kamrater förneka sin angifvelse och i stället egnat baronen sitt deltagande, äfvensom att ett annat vittne, löjnanten och kammarherren Skjöldebrand, emot hvilken jag, å krigsfiskalsembetets. vägnar, enligt bifogade diariibevis, redan upptagit väckt åtal, och som således i den saken var och ännu-är min uppenbare vederdeleman, styrkt. och uppmanat baron Falkenberg att emot mig. anställa förevarande rättegång Jag efterfrågade iese heller hvilken af de tre löjtnanter, som, efter ett oss emellan hållet förtroepdefullt samtal till utredande. af verkliga förhållan det med baron Falkenbergs beryktade förfarande, om detta samtal för baronen gjort den vanstälda berättelse, : hvilken, bland annat, tagits till förevånning för denna rättegång. Att denne berättare likväl i omförmälda hänseende var angifvare och således, enligt lag, jäfvig att vittna i målet, är icke mindre uppenbart, än det genom löjtnanternes sins emellan stridiga vittnesberättelser är vordet satt utom allt tvifvel, hvilkendera af dem hedern af er sådan angifvelse. tillkommer. Icke heller har jag under rättegångens lopp i rigaste mån sökt förhindra någon af vederparten äskad frågas framställande till vittnena, ieke ens den; om vittnena ansåge sig sjelfve hafva blifvit af. mig;förnärmade, Att för öfrigt anställa någen jemförelse emellan mitt -och mina-vederdelomäns sätt att drifva denna rättegång, förbjuder aktningen för mig sjelf. Jag öfvergår således till sammanfattning af hvad i saken förekommit. 2 i Auditören Renberg, notarierne Montan oeh Ljungberg, uppasserskorna Fäijer, Segelin och Svensson,