Aftonbladet – 19 september 1856, sida 3

lång, och miss Davenne då Käpeknat, befalde sir John postiljonen att hålla, och tillsade i samma andetag John, kammarjungfruns reskamrat på baksätet, att stiga ner och se efter hur det var fatt, John steg ner, och ett samtal följde emellan betjenten oeh postiljonen hvilket icke tycktes kunna leda till något tillfredsställande resultat, emedan postiljonen icke begrep en stafvelse af Johns frågor och tillrättavisningar, uttalade på den eländigaste italienska, och John icke heller förstod ett ord af postiljaneng förklaringar, framstälda på provinsens bondspråk. Hvardera parten upprepade gång på gång sina eg-na ord, utan att bibringa den andra någon föreställning; den engelske John yrkade att den oroliga hästen skulle spännas bredvid en af de sediga, och en af dessa intaga hans plats; under det att postiljonen med flytande tunga envigades att påstå, det ingen fara vore för handen, att förhästeng oro Och stegrande orsakades deraf att vagnstången slog emot hans ben, och att ban inom ett ögonblick kunde hjelpa detta, i Slutligen uppfångade John genom den italienske gossens. (ty postiljonen var icke öfver tjugo år) kraftfulla pantomim en glimt af den nes mening. Det förhållande, som ynglingen uppgaf, var så påtagligen en, om icke enda orsaken till hästens istadighet, att John, glad att blifva: besparad vidare argumenterande till så ringa nytta, och äfven något nedsättanda för hans värdighet, genast godkände förklåringen och;.sedan han omförmält för sir herre. att endast en -: obetydlighet var i olag på seltyget, hvilket genast skulle ställas till: rätta, med högtidligt allvar uppklef tillbaka till sin beqvämliga plats bredvid miss Hutching. : : da Postiljonen hade just börjat försöka att förkorta linorna, fästade vid vagnstången så att