Aftonbladet – 19 september 1856, sida 3

maning, och gjorde en djup bugning i det giggen körde vidare. Detta samtal, hvilket naturligtvis icke förstods af de engelska resande, varade knapt i två minuter, ty de båda samtalandes sätt att uttryeka sig var hastigt och träffande. Den osynliges röst var utmärkt genom dess fyllighet och styrka. Då vi säga osynlige, mena vi endast i afseende på de personer, hvilka suta inne i resvagnen, hvilka, emedan de båda äs donen stodo ungefär i bredd med hvarandra, icke kunde se någonting af personen under sufletten i giggen, utom handen, med hvilken ban hade pekat på hästen. Då omspänningen af linorna slutligen var fulibordad, dröjde det icke länge innan den stera engelska resvagnen ännu en gång körde om det demokratiska åkdonet, men denna gång anska långsamt, och först sedan hvarje slags fvissling, rop eller hojtande, en strupe kunde frambringa, och hvarje signal, som med en piska kunde ästadkommas, af den ångerfulle Prospero blifvit användt. Sir John drog en suck af lättnad i det de körde förbi calessinon. Förunderligt nog hade baronen nedlåtit sig att fatta personlig motvilja mot det oansenliga ekipaget, och han hoppades att han nn sett det för sista gången. Ah! sir Jobm Davenne, det finnes ett ordspråk eller ett motte ännu äldre än korstågen: Lhomme propose;y Dieu dispose. Som den ostyriga hästom för närvarande skickade sig väl, och miss Davenne nu verkligen insomnat, och således alla hans anledningar till oro ei: rige med ens försvunnit, återföll a a stt förra begrundande, hvilket eft . v: ra mi uter, och trots ett eller tw : 2 le mödanden, förvandlades till en duglig Inte