Aftonbladet – 15 september 1856, sida 3

Emellertid hade öfverste Denzler, utan kommissäriernas vetskap, i Peseux vidtagit alla åtgärder för anfallet på slottet. Till detta leda flera vägar. En af dem är en brant trappa från staden; men denna var så starkt tillstängd med jernvägsskenor, att man omöjligt kunnat komma fram på denna väg. Vidare fans der från sjön till slottet en körväg; men den var af insurgenterna starkt förbarikaderad; bloit en öppning var lemnad för illeriets genomtåg, och från 2 skottgluggar visade sig mynningarne af ett pa 12-pundingar. På denna väg framstormade infanteriet, förmodligen under Girards befäl. Angreppet börjades med en charge, derpå följde stormningen. Rojalisterna voro så handfalna, att de icke försvarade sig, oaktadt republikanerna befunno sig i en högst farlig belägenhet. Ett enda skott ur dessa pjeser skulle ha anställt raktansvärda förödelser bland de stormande på denna smala väg. — Hufvudsakliga afiören utvecklade sig likväl på vestra sidan af slottet, der ingen banad väg finnes, utan vinbergen slutta mot slottet. Här voro skarpakyttarne posterade, under Denzlers personliga ledning. De raska gossarne satte med friskt mod öfver stock och sten och häckar. Ungefär 20 man stormade fram alltför häftigt och blefvo tillbakakastade. Derefter framtäågade skarpskyttarnes hufvudstyrka med mera försigtighet. Deras skott träffade säkert och blefvo svagt besvarade. När de sågo det matta försvaret funno de klokast att mot bajoaetten utbyta kulan. De avancerade hastigt och lifligt till fiendens omedelbara närhet, fälde bajonett och ville taga en blodig hämd. Pourtales blef igenkänd. Med raseri trängde man in på honom. Men öfverste Denzler kastar sig emellan .oc kommenderar halt! Hans trupper lyda; rojalisterna förklaras för fongar och låta föra sig till den närbelägna kyrkan. Bland de sårade rojaiisterna befinner sig grefve Pourtales. Kapten Reiff, förut chef för pompierkåren, som frivilligt anslutit sig till insurgenterna, har stupat för ett sabelhugg. De fåhgnas antal utgör 340 man. Ungefär 150 man bade kommit undan. I vinlandet (Colombier, Boudry c ) ertappades och häktades åtskilliga rojalistehefer, bland dem Pourtales-Gorgier, Tariffe, Rougemont, Petitpierre-Wesdehlen och advokaten Lardy. Sedan men fått veta att rojalisternas proklamationer voro tryckta på Wolfraths tryckeri, blef d.tta under natten förstördt af republikanerna. Den 4:de inryckte i Neufchatel en bataljon bernare och en från Waadtland, och neufchateler-republikanerna fingo begifva sig till sina hem. I bref från Schweiz af den 7 September säges det, att hos öfverbefälhafvaren grefve Pourtales blifvit funna papper af mycken vigt. Neufchateleraristokraterna utvandra i masse; fönsterluckorna i rojalisternas hus äro tillskrufvade. Man förmodar att rättegången skall ba till följd att de upproriska cheferna bli dömda till betydliga skadeersättningar. SPANIEN. sGaceta de Madrid meddelar det redan bekanta beslutet om upplösning af de ko: stituerande cortes tillika med en särdeles vidlyftig framställning sf de orsaker, som föranledt regeringen att förklara de konstituerande cortzss beskickning slutad, såsom beslutet ytar sig. Motiveringen söker egantligen bevisa, att då oorjes tillvällat sig hela makten, ha de på samma gång öfverskridit sina genom sammankallningsbeslutet inom vissa gränsor inskränkta rättigheter, samt att folkets och synnerligast valkollegiernas åsigter undergått en så väsentlig förändring under cortess 2åriga sammazvaro, att regeringen nödvändigt måste vidtaga den nu beslutade åtgärden. Deremot innehåller hvarken beslutet eller motiveringen någon antydan om inkallandet af nya corfeg eller anordnande af nya val dertill. Offentliggörandet af detta beslut tyckes hafva gjort mindre uppseende i Madrid, än då beslutet om nationalgardets upplösning utfärdades; man ser blott deri ett nytt bevis uppå, att ODonnel heit och hållet kastat sig i det reaktionära partiets armar. EnI:gt uppgift från ministeriella korrezpondenter i Madrid var regeringen för tillfället sysselsatt med öfverläggningar om några förändringars vidtagande i den före statsstrecket gällande tryckfrihetslagen. Efter bvad man. t:or, ämnar regeringen låta pressförbrytelser dömas af jury, göra egare och utgifvare afl tidningar ensamt ansvarige, och icke tryckeri. egaren äfven, såsom förut, samt att höja kau: tionerna. I Paris troddes äfven, att man äm! nar upphäfva gvarstaden på drottning Marial Kristinas egendomar. G Marskalk ÖDonnel har fått storkorset af; bederslegionen, hvilket anses vara ett bevis if S I ( ? l ; på franska kejsarens gillande af hans politit.: ITALIEN. Samtliga sardinska presterskapet har nu från Rom erhållit order i fråga om huru det skall förhålla sig när det vid sina förrättningar, ) synmerligen dop, bröllop och begrafningar,, sammenstöter med personer, som röstat för: laxen om klostergodsen, Dokumentet harut-): gått från den romerska BSacra Penitenziaria)? och lemnar utförliga svar på 7 aft de sardin-. ska prelaterna fratcstölda frågor. Det upp-!; zifver icke i ringase mån påfliga stolens an-J. språk, men uppställer tänjbara reglor, syn-, nerligen för de embetsmän, som befinna sig : den kinkiga belägenheten att antingen nöd Igas blifva kyrkan otrogna eller lemna sitt I. bröd. De vägar man öppnat äro emellertid . cke de rakaste. Sålunda uppgifvas afbön hos :i syrkan, återkallelse och om möjligt skadeer-c sättning. På det sådana äåterka lelser icke mål öranleda någon skada för dem som vilja göra l ! lem, få de nedläggas hos biskopen, De få!) cke offentliggöras tills vidare, utan förvaras :; biskoparnes kansli tills de utan skada kunne : pekantgöras, Men utom dessa sju svar har Sacra Penitenziaria funnit för godt att äfven illägga 4 andra föreskrifter angående de sålde slostergodsen och deras köpare, nuvarande gare. eller förvaltare.