Aftonbladet – 15 september 1856, sida 2

00 fr. pr är. Arrendatorn var en för stold md galerslaf. En fri man lånade för 500 , sitt namn och figurerade på kontraktet. För att försäkra sig om triumviraters bevånhet, betalade arrendatorn-galerslafven årgen: 11 kommendanten . . . 800 fr. 11 föltskärerna . . so so so oso oo 400 ill kaplanen . soece co cc 400 erjemte till två galerslafvar, som tjenade om uppassare, 200 fr. och middag . . -. 700 Summa 2300 fr. Med tillägg af hyran och gratifikationen till nsvaringen, steg arrendet för krogen till 7900 , årligen, oberäknadt intresset på de nedugda kapitalerna samt andra omkostnader. fan kan utan öfverdrift uppskatta det hela 1 15,000 fr. Huru bar man sig åt för att, fter de ofvanför omnämda köpslagningarne m kläderna och födan, kunna utpressa så tor summa af nio hundra olyckliga? det är .napt förklarligt. Priserna på krogen voro faststälda af triumiratet. Hållet af en tjuf, gaf detta näste nledning till rätt kuriösa förhållanden. Neavels fria tjufvar ditburo om nätterna hvad de vopstulit om dagen, hvarvid de praktiserade ig in uti krogen sålunda, att de klättrade öfver muren till trädgården; på detta sätt hände let rätt ofta, att man på krogen sålde en nark kalfstek från Sorrent för 40 centimer, inder det den i Neapel gälde 1 fr. 60 cent. Vid den tidpunkt, då de anteckningar först skrefvos, ur hvilka jag hemtar dessa upplysningar, arbetade man på hamnen i Nisida. Entreprenörerna begärde understundom i bagnon att få hundra eller hundrafemtio -galerslafvar. Det hette att de skulle erhålla 14 skilling i dagspenning, men hälften af denna klena aflöning stannade likväl i triumviratets händer. De galerslafvar, som erhöllo tillåtelse att spinna, och hvilka för öfrigt voro utsatta för samma prejerier från entreprenörernas och kommendåntens sida, förtjenade icke mera än l4 ch. för fjorton timmars arbete. Dessa olyckliga hade derjemte att uthärda en ännu svårare misshandling af dem bland Jeras egna kamrater, hvilka under namn af Camorristi i det inre af bagnon utöfvade ett på den råa styrkan grundadt skräckvälde. Beväpnade och sammanrotade sinsemellan, stiftade dessa undertyranner lag för sina medbröder i fångenskapen och upptogo af dem tvungna sammanskott. De utmärkte hvarje fångessänglats. Dessa sängar utgöras af öfver hvarandra liggande bräder, liknande lådorna i en dragkista. De äro inbyrda af tusentals insekter, hvaraf det hvimlar i detta heta klimat. Ehuru kort äro förbjudna för galerslafvarne, var dock bagnon i Nisida icke isaknad deraf. Fångarne, i synnerbet presterna, tillverkade nemligen sådana. Efter nattens inbrott, och vid det matta Jampskenet i sofrummet, började spelet under ledning af Camorristi. Här och der lågo grupper af halfnakna, vilda, smutsiga galerslafvar utsträckta på marken och spelade, i brist af penningar, om sina brödstycken och sin skjorta. Förbannelser, svordomar, skrik och ofta nog knytnälsslag gåfvo omvexling åt dessa uppträden, som återkommo hvarje natt. Sietliden natt,, säger en af författarne till de anonyma anteckningar, ur hvilka jag hämtar, svar jag vittne till ett af dessa bedröfliga uppträden. Man hade spelat till klockan vå på natten. Några ville gå till sängs. Detta blef eignalen till ext mördande slagsmål. Från hotelser kom man till handgemäng. Lamporna elöcktez, och en röst ropade: hvar och en på sin platel Midt under mörkret hörde man n gvarts timmas tid ej annat än bullret af personer som brottades. Hastigt upphörde oväsendet. Se sålsade en röst; nu kan det vara nog! Tänd upp lamporna och var stilla.n Då kommendanten följande dag gjorde sin rond, faun ban två lik. Brottet blef som vanligt ostraffadt och dess upphofsman okänd. Om någon undermått sig att förråda hemlig heten, skulle han af camorristi blifvit straffad med död ellersknifstygn.. Samma afton började spelet återigen. Bebölver det sägas, att orsaken till dessa rysligheter kommer från samma källa som de andra? Camorristi delade frukten af sina prejerier med triumviratet och fångvaktarne. Antalet al prester var ganska ansenligt i Nisida. Några af dem voro politiska fångar, men de flesta voro der för brott, som mean gör rättast uti att ej omtala, för atticke derigenom såra den allmänna sedlighetskänslan, och för att icke kasta på religionen den förts hatlighet, som endast tillkommer hennes rsla tjenare, Bland de mast fruktansvärde af dessa bofvar nämde man fadermördaren B. O. från klostret... L. f. e., medlem af dominikanerorden, och den beryktade F., förut anförare för ett röfvareband. Denne sistnämde, en man med häftiga passioner, men eit skarpt hufvud, hade emot sin egen vilja inträdt 1 presterliga ståndet. Mindre dålig ön sina kamrater, blef hans första brott anledningen till hans inträde i röfvareyrket, Då han, för att bispringa sina gamla, af fattigdom nedtryckta föräldrar, samtyckte att blifva prest, måste han bryta med en ung :, SOM var hans trolofvade och som han eradt älskade; vid ett möte med henne snnes föröldrars trädgård bad -han henne väl, att hon alltid skulle bibehålla. samma ek för konom, — Jagskall alltid älska dig), svarade kon, men du är ha prest.a . Hon ville gå, men icke längre sig sBjeli mäkti fastböll han henne och våldförde henne. Förskräckt öfver. sitt brolt, flydde hen till skogen Sila I Kalabrien, den vanliga ullflyktsorten för alla brottslingar, 7 Han bade der förnämligast gin kunskap i läsa och skrifva att tacka för att han blef röfvareanförare. En dag riilfångatager bana trupp provinsens generaluppbörsskommissarie. I denne embeleman igenkänner han sin gufar, tt år or per RR OM NA tt 2 doch med sina kawraters bifall försätter han T bonom i frihet, mot löfte om femtusen francs såsom lösepenni Fr I stället för att infinna