Aftonbladet – 13 september 1856, sida 3

hennes kalla hand. Anna log, och Elon zå; lycklig ut. . Ack! tänkte den stackars Marie, mitt hard. lingssätt har gjort alla lyckliga utom mig sjelf. Man drack t. Anna såg oupphörligen på Elon, liksora för att söka lösningen på gåtan, äntligen kom en korg med paketer. — Den innehöll julklappar, som det lilla sällskapet ämnat hvarandra. Det öfversta af dessa påketer var en liten ask, adresserad till Anna. Hon öppnade den och såg Maries lilla byrå; men ofvanpå låg en lapp med endast desta ord: Af Marie. Anna sprang upp och slog armarne om systerns hals, men Marie hviskade: Tyst! icke ett ord, lotterna äro kastade. Och då familjen åtskildes, var Anna förlofvad med Elon, och fru Tollin hade lofvat Felix att om tvenne år få kalla Marie sin brud. Så slutade den andra julaftonen. Tjugofem år hade Passerat, och man skref nu 1849. : Det var åter julafton, och vi gå att denna gång införa läsaren uti tvenne snygga; men ända till fattigdom enkelt möblerade rum vid Johannis plan, der en enka med sin tjugoettårige son bodde, 2 lockanhade nyss klämtat fyra, — 1 det ena rummet satt den unge Mannen lutad öfver fågra papper, med hufvudet stödt i handen. Hela hans utseende och ställnizg antydde djup nedslagenhet. I dörren emellan de båda rummen ktod ett fruntimmer, långt och smärt till växten och .. omkring 43 års ålder. Hon betraktade: med ett uttryck af djupt deliagande och SMF rta den unge man?ens sorgsna u:seende. Er; suck full af qval höjde hans bröst, och liksom ett eko suckade äfven modren, Haip reste då upp det sänkta hufvudet och vände sig till kenne, :