Aftonbladet – 13 september 1856, sida 2

mig. Mins mina ord: Carling blir aldrig min make. Vi förbigå systrarnes vidare samtal. Anna med sitt finkänsliga och ömma hjerta lyck des pägot lugna systerns upprörda känslor i det hon förespeglade henne möjli 3 att allt hvad Carling sagt kunde heten af skämt. Marie hade skakat tvifl Vv. vara vett vudet; men hennes häftiga sn a på uf småningom öfvergått till en till DE hel ken hon likväl måste hä stilla gråt, hvilhem. ämma då modren kom Anna tog ask s 3 ; och brefvet från Ane fen lilla byrån Ull in uti det inre ri 0 hvarefteo än gick att hon hade nå ummet, under förevändning aftonen. e några småsaker att lägga in till T rg hvad fattas dig, Marie? yttrade fru ar då don Jagt af sig öfverplaggen och Jag har gråtit, ören man svarade Marie, med. en öppen .blick i modrens ansigte. Öfver hvad ? Åh, det var något emellan mig och Annan, made Marie, som med möda sväljde sina ar. -Kära barn, skolen j tvista nu, sedan j blifji fallvuxna, då j som barn aldrig gjorden ot Ota dr An längt nn sak ch mt et är du Anna iaängt unåerlägsen genom din tygellösa häftighet och dig; allt som afviker ifrån dina önskningar är en källa till förtviflan för dig. Mi kers barn, buru vill du med dyl lynne komma fram i verlden? Hela ditt lif skall per du skapar di kedja. af qval I er, d apar dig sjelf genom bristen på undergifvenhet, och. oförmåga at! göra en uppoffring. Modren klappade dott