Aftonbladet – 11 september 1856, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. iSkellefteå den 6-Sept. ; Skördensfortgår nu, ehbru åkratne ätmu ieko hunnit: sin mMogpad, hvar: före afkastningen torde blifva långt under medelmåttan. På mårga ställen hafva svåra mattfroster ska-. dat grödan, så att behofret af en betydlig spanmålsimport är tydligt. Handlande borgerskapet har derföre ingått till Kongl: Maj:t med underdånig ansökning aut få direkte till: Skellefteå från utlandet införa spanmål; emedan tillgångårne inom: riket af gammal skörd äro uttömde och föga förheppning är att kunna hemskaffa sprnmål af årets! skörd. Hudiksvall den 6 Sept. Vid ordinarie belagsstämmsa; som den 27 sistl. Augusti hölls af härvarande filislbanks lottegare, bestämdes arfvodet för direktörerna till 3 rdr riksmynt för hvarje sammanträde de äro pärvarande; lönen för kamreraren till 750 rår rint; löne. för kastören till 750 rdr rmi samt för verkstillande direktören 10 proeent af der behållning som återstår sedan alla andra löner rm. m: afgått och ä proeent af delegarnes insaifa kapitaler i banken blifsit utdelade. Gamla fdirekti Marie inträdde tyst, öch tog. sin plats vid bordet utan att säga ett ord. . Hved fattas dig,.-bara-?x frågade modren. bJag blef: litet ledsen på mamsell Rundqvist; men det är öfver nu,. svarade Marie och bjöd till att le emot modren. Den lilla familjen tillbringade siwafton tillsammans med den fattige artisten; och jungfru Lisette fick i uppdrag af Marie att köpa ved och elda hos bonom, medan han var hos dem. Dessutom gaf Marie åt Lisette I rdr att köpa kaffe..och mat åt honom till juldagen. fanken på att bon kunde förskaffa den stackars unge mannen denna öfverraskning, samt att hon fick gifva Lisette en hel tolfskilling, tycktes trösta henne något öfver den smärtsamma förlusten, hvilken likväl hade beredt henne dessa njutningar. När herr Andrå skulle gå, efter att med mor och döttrar ha intagit en tarflig aftonmåltii, bad fru Tollin; att han skulle som lån af henne emottaga ett par rdr. Denna tjenst erbjöds ynglingen af den fattiga enkan medså mycken granlagenhet, att han icke kunde, säga nej, ehuru hans stoltbet led afattnödgas taga emot bjelp af dem, som egde så litet sjelfva. När flickorna gått till hvila, lindade Marie armen om systeras hals och omtalade hviskande bela bändelsen med byrån samt gin smärta, då. hon besinnade, att den för alltid var förlorad för henne. Gråtio e, svarade Anna, och tryckte sina läppar på systerns panna, och tro icke, att tant Ankarkrona med vrede ser ned till dig ifrån sin bimmel.s Nej,, Mario lilla, din handling var en ingifvelse af ditt goda hjerta, och liksom hvarje god gerning bar ju äfven denra burit frukt med sig. Gudstg din u Poffring och lät den blifva upphafvet till. den hjelp vi fått. Genom den fick främlingen se den lilla: kära byrån, och mamsell Rundavist