Aftonbladet – 11 september 1856, sida 3

klädsel. ger tillkänna, att invånarhe i denna boning tillhöra dem; söm gerom arbete och fi 4 förvärfvå sig en utkomst, hvilken visserligen höjer. dem öfver armodet, men som likinviger: hela lifvet åt er trägen, af inga förströelset afbrufen arbetsamhet. Den unga flickan, som sydde så flitigt vid fönstret, var irgem annan än vår gämla bekarta, Anna, och boningen tillhörde fru Tollin. Fem år hafva förgått, sedan vi sist sågo dem. Dessa fem år hafva varit betydligt minär bekymmersamma för enkan ooh hennes barn. Händelser med den lilla byrån tycktes i sitt sköte haft endast välsignelse med tig; ty köparen af dynorna hade på nyåret återkommit och gjort en ganska betydlig beställning af.linnesömnad, som upptog fru Tollins och flickornas tid, samt beredde dem en utkomst, befriade modren från tryckande bekymmer och satte familjen i tillfälle att förskaft sig en bättre bostad. Men icke nog Kärmed, den der främlingen, herr Elon Carling, kom hvarje afton till fru Tollin för att gifva flickorna undervisning i de lefvande språken, något som han påstod sig göra blott och bart för sitt nöje: ekantskapen med. enkan gjorde homom snäårt äfven bekant med den unge Andre, som fortfer ätt under en hård och förfärlig kamp med de materiella behofven arbeta och studera sin konst samt: att gifva Marie lektioner i rita. Carling var förmögen och tycktes äfven hafva inflytande. Han skaffade Andr snart ett stipendium, hvartill denne genom gin talang och sin inspiration säsom målare var fullt berättigad: Dessutom köpte Carling flera af den fattige artistens taflor eeh skaftade hehem äfven äf med många. Sålunda förginge åren. (Forts. följer.)