Aftonbladet – 11 september 1856, sida 3

kom derigenem. att tala om mammas dynor. som på defra sätt fingo en köpare, så att vi blefvo bjelptax ur våra. värsta bekymimer. Ser fu, min systerj Gud: låter alltid 7 belöninger följa på hvarje ädel uppoffring, såsom mamma alltid sagt; Låtöm..oss derföre i en varm bön tacka hongm: röt Och :!e båda barnen förenade sig ier bön. så tillitsfull! och tacksam, som: den någonsin utgått ifrån rena och frorima. bjertan. Hyem vet; om icke Marie än en-gång, och med ännu mera skäöl, skulle få anledning att tacka Gud för denna aftons uppoffring. Så: slutade den första julaftonen. Fem år ligga emellan det föregående och julaftonen 1827. Solen sken blank ock klar ned på de snöbetäckta gatorna. De brådskande fotgångarne, de. hastigt framilande slädorna, den tälrikt besökta marknaden, de uppfylda bodarne, allt, allt utvisade, att julaftonen hade raridats och att en hvar skyndade: att få i ordning. sina gåfvor och öfverraskningar till qvällen. — ! Vid Stora Badstugatan å xorr uti ett litet snyggt stenhus vilja vi inträda i en boning. beståendesaf: tvenne vackra rum och kök, belägna på nedra botten. Klockan är tre på eftermiddagen. Vid ett af försterna sitter en urg flicka, omkrisg nitton år; och arbetar if, rigt. Hon är enkelt klädd, men med en pryds lig Snygghet, hvilken gör att hennes vackra, ehuru lilla figur, fråvöstår i en fördelaktig dager. Hyn är bländande hvit och så fint rosenröd, att blommorma på kinderna likna skära skyar. Håret är; yppigt och blondt, ögonen stora oeh, klarblå; Det hela obeskrifligt intagande. De små händerna ila med ötrolig hastighet öfver ett brederi,hvarpå ho arbetar. Så. väl rummets möblering som: flickans