omkring kaffebordet. Flickorna hade snyggat upp sängen, och det tarfliga rummet såg helt putsadt och trefligt ut. Nu knackade det på dörren. Det är herr Andr som kommer, sade Marie; jag har bjudit honom, tillade hon leende med barnslig förnöjelse; för han stackare hade icke något ljus, och Lisette sade, att han icke hade någon ved heller, samt att hon bestämdt visste, att han icke ätit ett gudslån i dag, och se då tyckte jag, att vi kunde dela med oss åt honom, som har ändå mindre än vi sjelfva.n Under det Marie så pratade, hade Anna gått och öppnat, men kom in med helt brådskande steg och sade: pDer är en herre, som vill tala med mammar, och i detsamma trädde en lång, smärt karl, klädd i pels, in i rummet. Jag ber om förlåtelsen, sade han med en klar och välljudande röst; men jag har fått höra, att fru Tollin skulle bafva tvenne broderade soffdynor till salu, och jag skulle önska att få se dem. Fru Tollin, som hade detta städade och förbindliga sätt, hvilket hvarken olyckan el-. ler fattigdomen förmår beröfva den bildade menniskan, bad främlingen stiga fram och visade honom sedan tvenne utmärkt vackra och väl: broderade soffdynor. Under tiden granskade flickorna som dragit sig ändan till kakelugnen, den främmande, Det var en stolt figur med ett blekt ansigte, hög panna, svart, ockigt hår och ett par ögon så mörka som natten. Uttrycket i det hela andades starka och mäktiga känslor samt redan utkämpade; bittra lidanden. Huru mycket kosta dynorna? frågade mannen, som mera betraktade flickorna än det vackra arbetet. pJag hade hoppats få 20 rdr rgs styeket,