Aftonbladet – 11 september 1856, sida 2

det var värdt skulle uppväga smärtan af förlusten. Också tvekade hon icke ett ögonblick, utan tänkte: Må den der galna menniskan gerna få dockbyrån; lilla Marie är bestämdt mera betjenad med 8 riksdaler, som hon nu får till de två hon redan fått, än af det der lilla lapprit Härmed var handeln afgjord. Ni lemnar ju flickan det som utgör öfverskottet af hvad ni betalt för den? frågade mannen. Åh, herrn må vara säker, att hon skall få hvartenda runstycke; men efter herrn är i farten att köpa julklappar, så kanske de båda soffdynorna fru Tollin broderat och icke blifvit af med, kunde falla herrn i smaken, och se då gjorde herrn med detsamma en stor välgerning åt den stackars enkan. Hvar bor hon ? Midt öfver i lilla röda trähuset, i portgången. Mag skall säga till till höger åt en af mina bekanta, j örde vara i förlägenhet för julklapbar ät a slägtinge; kanske han vill köpa dem. Tack för upplysningen, sade främlingen, lyftande på hatten och visande ett ymnigt, svartlockigt hår, som krusade sig omkring en bred, hög och blek panna. Under tiden hade Anna gjort upp en munter brasa, dukat ett mycket enkelt. kaffebord och satt kaffepannan på elden. När Marie åter inträdde, vaknade modren, reste upp sitt tunga hufvud och blickade förvånad : det med tvenne ljus upplysta bordet och den trefliga brasan. Hon förde handen öfver pannan och tillslöt ögonen med en suck; liksom hon ansett hvad hon såg för en dröm, den hon ville förjaga; men då hon åter uppslog dem, stodo de båda barnen vid hennes säng.