Aftonbladet – 10 september 1856, sida 2

Hedin och Swartz jemte herrarne Hedin, Sundberg, Norrby m-. fl. Bland nya piecer, som äro under inöfning, nämnes Gutzkows Ella Rose,, som är ämnad att gifvas för första gängen nästkommande måndag med fru Hedin i titelrollen. Den lyriska scenen öppnas iöfvermorgon freJag med Don Juan. Repertoiren upptager vidare för nästkomrpande vecka: Om söndag Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna samt öst och husegaren; måndagen Ella te nyssnärnde komedi; onsdagen de rsdagen )Jon Juan; fredagen Ella samt Hyresgäst och husegare; söndagen likaledes; samt måndagen den 22 Fra Diavolo,, i hvilken hr Strandberg lärer komma att uppträda i titelrollen. -Från Helsingfors skrifves, att kompositören hr Pacius skulle i dessa dagar öfverresa till Sverge, för att sjelf öfvervara uppandet och inöfvandet af operan Kung Carls Jagt för kongl. teatern i Stockholm. — Man läser i Wenersborgs tidning: Till mycken heder för styrelsen öfver Nya Trollte kanal kunna vi anföra, att samtlige under detta lydande tjenstemän nyligen erhållit så tirade löseförmåner, :ttt en allmäna belåtenhet hos dem dermed förspörjes. Det berättas att en och annan af tjenstemännen erhållit ända till fördubblad och derutöfver, samt att för öfrigt en sådan ning i löneförhållanderne egt rum, att mera jemKthet uppkommit, dervid ock tidens kraf för en hvar blifvit med synnerlig välvilja iakttaget. ———— nn — Från Östmark i Wermland skrifves den 30 i förra månaden till Wermlandstidningen: Jag får omnämna, att sedan björnarne, som på många år icke inom Östmarks socken gjort någon anmärksningsvärd skada, i sommar varit alldeles rasande samt slagit och förderfvat flera stycken kreatur, arrangerades af hrr kronolätsmän Robsahm och : Gruödström tisdagen den 23 Augusti ett litet skall på Östmarks hemmans skog, hvarunder de, under de mest missgynnande omständigheter (det störtregnade nemligen hela förmiddagen, och det vari följd deraf högst få dekågare i skallet) voro nog; lyckliga att skjuta en större, gammal björnhona, som dock, efter hvad jag twr, i år ej haft några ungar, och hvilken på sjelfva baneplatsen försåldes på offentligt utrop för några och fyrtio rdr bko, hvilka penningar fördelades mellan tveone af de fattigaste personerna, från åvilka nalle några dagar förut beröfvat deras enda kor. Den skjutne björnen, som endast fick 2:ne skott, och hvilka, i anledning af regnet snart sagdt voro de enda som brunno af, var den fetaste nalle jag någonsin sett. Efter hvad det påstås finnas ännu flera björnar qvar i våra bygder, men Jag hoppas att den lyckliga, utgången af den här ofvan omnämda jagten skall föranleda ett allmöonare deltagande i de ytterligare försök, som på simma väg kunna göras, för att blifva af med dessa för oss sjelfva och våra kreatur så ovälkomna. gäster. Uader mitt mångåriga vistande i orten hafva här flera gånger varit anstälda så kallade kronoskallar,; der 109 ja 1000:tals personer varit samlade, men. på. ingen af dessa hafva någon nalle eller något annat: större rofdjur dödats. De så lofvande utsigter vi hittills haft om en vaeker, ja till och med rik skörd, hafva tyvärr numera blifvit mycket nedsatta, i anledning deraf att några för denna årstid ovanligt starka frostnätter, särdeles under denna veckan, åstadkommit mycken skada å vårsädet. Potatiskålen är i allmänhet totalt nedirusen, och hafrau har på flera ställen blifvit så svårt skadad, att den måst afskäras. Fortfar den kyliga väderleken, så är mycken fara för att vårsäde.n, som nästan öfverallt ännu är grön, icke går till mognad på många ställen, i synnerhet ej på Finnbygden. Rågarne äro visserligen nästan allmänt afskurna, men af högst få husförda; de äro mycket ojerat mogna och synas på svenskjorden gifva en mycket olika af. kastning. Skogsrågarne antagas deremot gifva en bättre skörd, om de fås oskadade och mogna in i hässjor. rn — Man läser i Finlands Allmänna Tidning för den 2 Septeraber: Kofferdifartyg med skruf hafva, enligt ingångna underrättelser, till ett stort antal under denna sommar anländt till Krovstadt och Petersburg med särskiltia laster. Detta användande af ängan och skrufven äfven för seglande kofferdifariyg är af on så stor och inflytelserik vigt, att vi icke kunnat un erlåta att derpå fästa vår har delsflottas och våra skeppsredares uppmärksam het. Hvilken ofantlig fördel ett handelsoch fraktfariyg skall vinna genom tillämpningen af detta system är hvar och en klart. Den 18 sistlidne Augusti hade flera engelska kofferdifarare, hvilka å sina segelfartyg tillsmpat propellern, redan fulländat 7 resor emellan England och Petersburg och hoppades ännu medhinnna 3 under innevarande seglationstid. Snart skall otvifvelaktigt de engelska kofferdimännens exempel mana alla andra sjöfarande nationers skeppsredare till efterföljd, och då skola de: endas! med segel utrustade -handelsfartygen komma att stå efter på ett för dem högst menligt sätt. De förökade kostnader, som propellerns anbringande å seglande fartyg medför, äro ett intet emot de oberäkneliga fördelar, som vinsten af tid kommer att skänka. Jemte en större hastighet vinner maa äfven större säkerhet vid beräkningen af handelsvarornas framkomst; och man vet af huru ofantligt stor vigt detta ofta är för den trafikerande. Dessutom torde äfven genom det nya systemets antagande antalet af de olyckshändelser, för hvilka handelsflottan fär utsatt, till icke ringa del förminskas. — Man läser i Öresundsposten: Vid den 31 Augusti af dr Wieselgren hållen sockenstämma i Välluf, beslöt församlingen att, för den händelse jernbibana komme att dragas öfver församlingens egor, kostnadsfritt -dertill afstå erforderlig l jord samt att ersätta de församlingsboer, öfver hvilkas jordrymd banan kunde komma att gå. Tillika öfverenskom man, att särskilt sammanträda och öfverlägga om aktieteekning för nämde bana. Raus församling deremot ansåg, att kostnadsfritt afstående af jord åt berörde bana skulle blifva alltför känbart för församlingen, helst enligt gjord undersökning !, eller ?,, mil af banan komme att gå öfver församdlingens egor, hvarföre man föreslog, det hela LugÅ gude härad måtte inlösa den jord, som inom häradet. I erfordrades för banan, hvilket kunde ske utan synnerlig uppoffring af hvarje soeken, och önskades att komiten härom hörde befullmäktigade för hela häradet.