Aftonbladet – 6 september 1856, sida 2

— Som vi förut berättat våra läsare, har Louis Blanc, den bekante republikanen och socialisten, som för närvarande uppehåller sig såsom landsflyktig i London, tillsändt tidningen Times ett bref, hvari han skildrar den upprörande grymhet, hvarmed de anhängare af det republikanska partiet, som efter statskuppen den 2 December 1851 deporterades till franska Guyana, behandlas af dervarande franska . myndigheter. Vi införa här nedan detta bref, och skola sedan meddela så väl den vederläggning af de häri uppgifna fakta, hvilken Times pariserkorrespondent, efter officiösa meddelanden från franska styrelsen; sökt åstadkomma, som äfven Louis Blancs svar derpå. Brefvet har följande lydelse: Till utgifvaren af Times. Min herre! I Februari 1853 erhöll jag ett bref, som var på följande sätt undertecknadt: Fassiliez, en statsfårge, som deporterades i Juni 1848 och som nu, i likhet med, många andra af sina oilycksbröder, arbetat i fjorton mänader, släpande på en kedja af 40 (eng.) punds vigt, med en kanonkula fästad i ena ändan deraf., I detta bref, dateradtS:t Joseph, Isle de Desespoir (Förtviflans ö) September 1854 framlades en berättelse om de oerhörda grymheter, som i Cayenne utöfvas mot personer tillhörande alla klasser af samhället — artister, handtverkare, arbetare, jurister, läkare, landtbrukare, publicister, vetenskapsmän, hvilka blifvit med våld fördrifna från sitt fädernesland, ej i kraft af någon laglig dom, utan genom den blotta impulsen af de politiska passionerna. Jag uppmanades deri att framlägga för den civiliserade verlden de hjertslitande detaljerna, hvilket jag också gjorde så vidt mina krafter räckte till. : Sedan denna tid tyckes ej den minsta förändring hafva inträdt i dessa olyckligas läge, som äro underkastade tvångsarbete på en enslig klippa, omgifven på alla sidor af hafvet och på ett äfstånd af omkring 6000 engelska mil från sitt fädernesland... För sex månader sedan kom mig tillhanda ett bref, hvari berättades följande: Hvarje fartyg, som kommer från Cayennes förpestade stränder, medför underrättelsen om ett nytt offerå död. Det senaste offret är Peret, någon tid maire i Beziers, en särdeles ädelsinnad man, som medan han vår rik ej med likgiltighet kunde se många af sina medmenniskor dö af hunger och: var färdig att spara hvarken förmögenhet eller lif för mensklighetens sak. Sedan han utan ransakning blifvit deporterad. till Cayenne för det han vågade göra motstånd mot,.statskuppen af den 2 December, försökte han tillika med sex fängelsekamrater att undkomma från denna öd, der han var lefvande begrafven. De gingo nattetid till sjös i en båt. Två timmar derefter drefvos de mot klipporna. Peret, insnärjd i sin kappa, drunknade. De andra sex räddade sig, Men hvilken belägenhet! Under två dagar lefde de på de musslor dekunde finna på en öde klippa midtioceanen, som hvarje ögonblick hotade attebortrycka dem. Slutligen beslöt en af dem att våga sitt lif för de öfriga; Då hån ej såg någon Hjelp möjlig, kastade ban sig i håfvet och nådde efter tre timmars simmande land. Olyckligtvis var landet det franska Guyana. Han kunde ej rädda lifvet på annat sätt, än genom att gifvasig till. fånge. Hans fem följeslagare räddades från det glupska hafvet endast för att kastas i ett annat fängelse — graf för graf. . Här, min herre, är ett tredje bref, som just nu kommit i mina händer: : Till M. Louis Blanc från de till. Cayenne deporterade, med. enträgen anhållan om offentliggörande af följande appell: De till franska Guyanas deporteräde vädja till ST DOSE NT TATT TTT ETTAN ENE 20 NERE