Aftonbladet – 5 september 1856, sida 2

Oeh du skrifver till Lucy äfven lugnt och stilla. Hon blir orolig, om du gifver luft åt dina drömmar om rikedomp, sade Winnington. Än Aladdinsg pålats och ditt: arfvode-då? svarade Artbur med ett småleende. Nåväl, jag! vill-bli så lydig som jag kan, och Lucys bref skall vara färdigt i god tid åt dig. Han tog pennan under det han talade; och började ett Bret. Winnington såg på honom med mera sorg än harm. Det låg något i Arthurs ihärdiga önskan att följa hönom, som misshagade honom. Han vaktar mg, tänkte han; liksom han fruktade, att jag skulle hviska något ord om hvad jag vet till Warleighs. Jag skall hinna till London medan det ännu är tid, och medföra ett prof af malmeni Klockan slog ett. Det tyckes ej gå fort med din skrifning, Arthur. Kansko vill du lemna brefvet på bordet. Jag år till sängs. Ke g Nej, lott fem minuter till, och säg kenne, Winnington, att jag är oförändrad; att hvarken rikedom, makt :eHer anseende, att ingenting kan rubba min kärlek Oeh att du snart ämnar besöka henne? Ja, så-snart jag kommer från. Londönor. Winnington: studsade. Oech: när ämnar du begifva dig dit? I Om ett par dar. Jag ishirepå Stervägon återvändt till OxfordNR Ack! detta skall atälla allt till rätta; det ; blir en förnyelse af de gamla tiderna. Här har du brefvet, förvara det väl! Jag bar sagt benne, att jag är oförändrad; du måste säga detsamma hv I Winmnington skakade på hufvudet, men yttrade ingenting. De gåfvo hvandra ett handlag mr sde Winniugton, farväl! Jag : tredde ej vår skilsmessa skulle likna denna. vill besöka Warwiekkanhända innan du