Aftonbladet – 4 september 1856, sida 3

Hal låtom oss höra! Du talar klokt nu ändtligen. Du har gifvit desst penninglösa barnsligheter på båten. Du skulle hatat henne inom. en månad, då du funnit dig genom henne dömd till fattigdom och mörker. Men jag skall ej bli bunden vid fattigdom och mörker. . Jag vill förtro dig, att hon är Englatids rikaste arftagerska, och att det är jag, som skall sätta henne i besittning af. all hennes störa rikedom. Det är denna högra hand, söm skall upplyfta den slöja, hvilken nu döljer hennes skatter. Det är jag, som skall pryda hennes hals med perlor, hvilka äro värda ett kungarike, och som skall strö Iadiens diamanter i hennes Tockar, allt från hennes egen ärfda jord. Det är omöjligt att beskrifva den verkan desså ord gjorde på åhörären. Han satt rak på sin stol, med läpparne halföppnade, ansigtet askgrått och ögonen spända på den hänförde ynglingen. Och du, dyre Arthur, du skall hjelpa mig dermed, ty din tidiga tyska uppfostran har I rt dig igenkänna alla kännetecknen på ett minerallager; du har studerat dessa ämnen äfven här, ty jag har vakat öfver dina experimenter. Jag vet att denna jord är full af guld; men huru skall jag bryta upp det, Arthur, huru begynna, huru smälta det, huru rena, .huru gjuta det? Du måste hjelpa mig dermed; Ellen skall bli så tacksam, och jag äfven. Skall du! för hvad skall! du blifva tackssim?z ! För ditt biträda att bringa till praktisk nytta det upp ef de sora fyldt.. Du Lucys skuld, för 3 skuld. Vill Gu inte det2p Huru bar du gjört denna upptäckt ? sade Arthur med lugn röst, i