deröfver erhåNa sina krigsoch munförråd, hvilket sönare en fiende ej kan påräkna få tillräckligt i Sverge, i synnerhet om hans arme är betydligare. Genom att en fiende sålunda uppehålles framför Stockholm, vore det endast några veckor, ja till och med blott en, så hinna uuder tiden våra trupper samla sig från det inre af landet och förstärka armån vid Stockholm: Allt dettatär resommeradt under den förutsättning, att fienden icke är så stark, att äfven hälften af hans styrka ej behöfver frukta vår hela styrkas anfall, hvilket icke gerna är antagligt; men äfven om så vore, är det naturligtvis i alla fall fördelaktigåre att genom egandet af Stockholmspasset häfva någ.t skydd; intilldess fienden genom sin styrkas utbredande tvingar oss att öfvergifva kKustländerna och draga oss inåt landet. Vi hafva nämt tvenne fördelar af Stockholmspassets egande. Men ännu en tredje finnes. Vi nämde, att från Stockholm utgår en vigtig vattenväg djupt in i Upland, i Westmanland, i Södermanland, i Nerike. Egaren af Stockholm tillstänger denna väg och gör det för eh fiende omöjligt att från hafvet inkomn a med mindre fartyg i Mälaren och på denna väg eröfra landet eller åtminstone förhärja Mälarens och Hjelmarens stränder. vetta allt är Stockholms strategiska fördelar, uppkomna blott af dess geografiska läge, utan allt afseende på dess politiska beskaffenhet, att vara hufvudstad, handelsstad, gränsort o. s. v. Nu är klart; att om Stockholm är befästadt, så blir det, såsom hvarje pass i allmänhet, derigenom starkare, ty det är just befästningskonstens uppgift att bereda. medel, hvarigenom en ringare styrka kan emotstå .en större. Passet blir således derigenom lättare att försvara, blir längre hållbart, kan längre tid hindra en stark fiendes framträngande, kan lemna längre tid åt egna trupper att hinna anlända, och behöfver alls icke frukta en fiendes oförmodade anfall; Är det deremot icke befästadt, så behöfves vida större styrka till dess försvar; anfalles det af en mycket öfverlägsen styrka, så kan det knapt försvaras; alla dess strategiska fördelar äro då af noll och intet värde, och det är i fara, att vid en fiendes oförmodade landstigning genast falla i hans händer, eller, för att uttrycka sig helt populärt, det är gifvet, att ev port, som är stängd och låst, hindrar bättre genomgång, än om den är öppen. Nu uppkommer den frågan: Gör Stockholms egenskap af hufvudstad det angelägnare att befästa staden, än om den icke vore hufvudstad ? Vi gissa, att de läsare, som föreställa sig, att denna uppsats har till ändamål att, å styrelsens vägnar, visa nödvändigheten af Stockholms befästande, skola anse det så gifvet, att vi ärna besvara denna fråga med ett obetingadt ja, att vi härmed vore lyckligen komne till slutet af vår uppsats, och hade föga mera att tillägga än ett: Hvilket skulle bevisas Vi bedja likväl om ursäkt, att vi först nu kommit till slutet af inledningen. Det är längt ifrån att denna fråga är så lätt afgjord. Man måste här öfverväga, först hvad som i allmänhet kan: sägas :om hufvadstäders befästande, och hvarom ganska vigtiga skäl kunna anföras både för och emot; sedån särskilt om Stockholms, hvarom likaledes stridiga tankar kunna uppstå. De militäriska och de politiska skälen ingå här så i hvarandra, att man måste väl urskilja, innan man fäller ett afgörande omdöme. Då en hufvudstad innesluter statens styrelse och de myndigheter, från hvilka förvaltningens trådar öfver hela landet utgå, derjemte vanligen rikets bank, penningerörelsens medelpunkt, samt arkiver, samlingar och dyrbarheter af mångahanda slag; då den oftast är en handelsstad med stora tillgångar och vidsträckta förbindelser i alla landsorter, så är gifvet, att dess fallande i fiendehand är en bekymmersam omständighet; ty det förnämsta: styrelse och bank, kunna flyttas, men icke verk, kollegier, samlingar och andra allmänna inrättningar; icke de stora materiella tillgångar, hörande så väl till staten som till enskilte, hvilka alla falla i fiendens våld, beroende på hans godtycke att sköfla dem, om han är barbarisk. Allt detta utgör så dyrbara kapitaler, att då man härtill lägger den allmänna förstämning, högst ofördelaktig för försvaret, som uppkommer i landet vid underrättelsen om hufvudstadens fall, den skadliga inflytelse, som det måste ega, att se förordningar från hufvudstaden utfärdas af en fiende, den högsta rättvisan skipad och en mängd ärenden af allmän natur för hela landet föreskrifvas under en fiendes bajonetter — då allt detta tages i betraktande, skulle det tyckas, att man aldrig borde tveka att under fredstider uppoffra åtskilliga millioner för att skaffa en sådan vigtig och dyrbar ort skydd under krigstid. Man skulle visserligen icke heller tveka att göra det, om man vore säker, att en stor, befästad stad icke, just genom sin vidd och sin folkmängd, vore svårare att fördelaktigt befästa och framför allt att envist försvara. Stadens vidd och nödvändigheten att afhålla fiendens bombardering, så farlig för en stor och vanligen trångt bygd stad, föranleda befästningsverkens framskjutande och derigenom deras utsträckning, samt försvåra försvaret, så väl genom denstörrearm, som genom de ofantliga krigsförnödenheter, som härtill fordras. Härtill kommer, att den större armå, som skall försvara en sådan stad, blir bunden vid densamma och hindras från rörelser i fältet. Den stora folkmängden, som skulle öka fästningens styrka ifall invånarne vore romare eller förtviflade saragossaboer bidrager mera till dess svaghet, enär bekymret för stadåns försvar ökas med de stora svårigheterna att skaffa mattillförsel åt en nära innesluten stad, för en gagnlös menniskomassa, som här i egentlig mening endast är tärande, hvarföre också de fästningsinvånare, som icke på ett eller annat sätt kunna användas i och för försvaret, kallas på militärspråket onyttiga munnar och kunde gerna kallas skadliga, enär de, genom sin oro och sin skräck, förlama försvaret och göra en mängd stränga militäriska försvarsåtgärder nästan omöjliga. Häraf följer, att det ingalunda är gifvet att hufvudstäder böra befästas, utan att sådant beror på särskilta omständigheter, samt att det blott är när dessa äro af en tvingande beskaffenhet, som man inlåter sig i ett så betänkligt företag,som cen stor stads befästning. Man har med en kostnad af 80 millioner rår svenskt banko under de senare åren befästat Paris, medelst ett system af fästen, rundt omkring staden på !, sv. mils afstånd. Man har gjort det, oaktadt Paris har mer än en million invånare; men det har skett i anledning af den afgörande inflytelse, Paris utöfvar på det öfriga landet, en inflytelse som har sin orsak dels i landets under flera århundraden grundlagda vana att hämta sina moraliska, litterära, politiska och soeiala tänkesätt från Paris och alltid följa det derifrån gifna exemplet, dels också i styrelsesättet, hvars hela maskineri strängt utgår från Paris; i följd hvaraf all erfärehhet också visat, att den, som är herre i Paris, är herre i Frankrike. Härtill kommer, att Paris är blott beläget 25 sv. mil från den nordliga gränsen, således öppet för en fiendtlig koalitions första kraftiga anfall. Ehuru Wien och Berlinsäro belägna djupt in i landet, har dock fråga varit om att befästa dessa orter, blott emedan de äro hufvudstäder, hvilkas besittning man ansett vara för monarkierna af den vigt, att de borde skyddas. Likaså med Köpenhamn, — MR mrs 35 CyS 7 NN FD GQ