Aftonbladet – 4 september 1856, sida 2

initiativet, om man än kan anmärka, att de rådande inom lagutskottet dervid uti det lagberedningens förslag, som låg till grund för motionerna, gjorde åtskilliga förändringar,: hvilkag ändamålsenlighet vi tills vidare lemna i sitt värde, erkänsamma som vi äro för den början till reform i denna riktning, som representationen, i trots ar regeringens likgiltigHet och fullkomliga glömska af konungens egna propositioner vid 1844 och 1848 årens riksdagar, nu beslöt, och hvilken sedermera blifvit af konungen sanktionerad; medett; som det förspörjes, särdeles tillfredsställande resultat. . För den, som mera ur grundsatsernas synpunkt betraktar förhållandet, är det dessåtom rätt intressant att erfara, hurusom denna, likasom snart sagdt hvarje annan förbättring i lagstiftningen under de senaste tre decetinierna, utgått från och grundar sig på den utveckling af rättsbegreppen, hvarför man har att tacka de af detkonservativa partiet så mycket bespottade lagkomiten och beredningen, hvilkas arbeten också, som vi förmoda öch Hoppas, förtfarande skola utgöra en grufVa, ur hvars gedigna malmer den nya lagstiftningen Kommer att bearbetas: Diskussionerna på riddarhuset voro i öfrigt, omvän mångordiga och vidlyftiga, likväl enforriga och nästan utan annat undantag än för dem om jernvägarnie den 22 och 23 September samt 1 November 1854, äfvensom om tullbevillningen , liflösa, tråkiga och föga upplysande. Af det gamla liberala, politiska oppositionspartiet deltog så godt som ingen i debatterna; och om något sådant vid ett och annat tillfälle egde rum, t. ex. rörande de chargeeller kreditivfrågan, var talarens röst endast en. ropandes i öknens Presidenten von Hartmansdorff och hr Carl Printzenskiöld utgjordg den enda oppositionen, nemligen i Konservativ riktning; men voteringarnes resultat var så på förhand gifvet; att-antalet af-husets ledamöter gera kunde inskränka sig till 15 eller 20, utanatt juhkrarne ändå äfventyrade att stanna i minoriteten. , Medsett ord, när riksdagen afslutades den 5 December 1854, hade både allmänheten och troligen. det höglofliga ståndet sjelft förlorat allt intresse för riddarhusets förhandlingar.