Aftonbladet – 4 september 1856, sida 2

RA RR a AR ne RR Rs vd afva fått en ny näring uti den undfallentet,) om nu visats emot Rysslands utskickade. om— — Vi afsluta i dag den återblick på riddaruset under den sistförflutna riksdagen, som ri i går började. Rikets ständer lemnades sålunda snart sagdt å egen hand, hvaraf män Kan förklara att fven på riddarhusöt regeringens propositioner rid flera tillfällen lemnades utan afseende och tt riksdagen i det hela leminade goda och välgörande frukter, äfven i de delar deri proyösitionerna voro helt och hållet misslyckade ler regeringens förslag måste i väsentligare nån förändras, såsom t. ex. i afseende på katteförenklingen, det uniforma brefportot, ifvensom angående bränvinslagstiftningen, hvilsen af det särskilta utskottet ordnades på ett sätt, som visserligen betydligt afvek från reseringens förslag, och som verkligen torde hafva öfvergått alla hennes förhoppningar. Till passiviteten eller medgörligheten å konseljens sida rörande flera af riksdagens vigiiga frågor torde likväl hafva väsentligen biragit den i följd af vestmakternas krig mot Ryssland förändrade politiska ställningen i Europa, och det behof af representationens benägenhet, som deraf uppstod: Den egentliga kabinettsfrågan blef för den skull beviljandet af de penningar, som begärdes, såsom det kallades, för neutralitetens upprätthållande och för försvarsverket i allmänhet. Dessa frågor skilde man likväl på ett sätt, som i hvarje annat konstitutionelt lafid skulle anses såsom tämligen inkonstitutiorelt, ifrån den om ministårens bestånd och förvandlade dem till helt och hållet mönarkiska eller snart sagdt dynastiska. Genom användande af en sådan metod lyckades man också gehomdrifva desamma i trots af det högt uttalade missnöjet med flere af de män, som sutto vid rådbordet, och hvilkas entledigande uttryckligen begärdes af borgåreoch boridestånden; ja, det ifrågavarande förtroendevotum tillstyrktes med en oförklarlig inkonseqvens jemväl af: representanter, söm eljest -med def skarpaste. krif dissekerat ministörens politik; Emellertid och då högste vederbörande fick: sin vilja fram i denna ömtåliga fråga, bekymrade män sig föga om de nederlag. och förödmjukelser, de konstitutionella ministrarne måste i öfrigt underkasta sig, ja de befalldes till och med att uti en af de mest brinnande frågorna, eller den om skätteförenklingen, på sjelfva riddarhuset göra ett medgifvande, som sönderhögg den gordiska knut ministeren sjelf hade hoprada i detta så länge omtvistade ärende. Om vi icke allt för mycket misstaga 0ss, bar man att i detta egna förhållande söka förklaringen till den rättvist prisade enighet; sorå i flera ärenden af icke-politisk natur, utmärkte 1834 års riksdag, och som alltid kommer att deråt häfda ett vackert rum i vår representations. historia. Utan orättvisa kam man ej heller förneka, att riddarhuset derihäde en ej oväsentlig andel, hufvudsakligen i hvad som angick jernvägsoch bränvinsfrågornay frågan om införande-af ett medelporto, tullagstiftningsfrigan och införandet af decimälsystemet. Deremot var riddarhuset sig fullkomligt likt i alla frågor af politisk natur. Sjelfva förslaget till en förändrad organisation af riksdagen och enkannerligen af ridderskapet och adeln genom dess representerande nödelst valda ledamöter, ehuru det blifvit väckt af en bland det rådande partiets koryfeer, grefve Gustaf Lagerbjelke, föll med stor majoritet; dechargefrågan behandlades på det vanliga lama och oefterrättliga sättet; propositionen om den så kallade prinsregeringen, ehuru afstyrkt af Konstitutionsutskottet, förklarades, efter ett högst svagt anförande af justitieministern grefve Sparre, utan diskussion och med ogillandep af utskottets utlåtande, böra hvila till nästa riksdag; och den kongl. propositionen om inskränkning i tryckfriheten förbigicks med fullkomlig tystnad — för att ej tala om alla anslag och kreditiver af hvad beskaffenhet somå helst, hvilka utan betänkande biföllos, så vida de härledde sig från regeringen. Men i öfrigt behandlade junkrarne, som snart sagdt ensamme hade ordet, konungens rådgifvare tämligen skoningslöst; och om man skulle Kafva rättighet att forska efter motiver, Kunde man lätt falla på den tanken, att junkerpartiet trodde sig redan hafva en fot inne i konseljen såsom tacksamhet å ena sidan för det nit, hvarmed det uppträdde i alla frågor för Kvilka man ansåg hofvet intressera sig, och å andra sidan för den liberalism det visade uti de materiella frågor, hvilka så öfvervä gande sysselsatte denna riksdag. I sammanhang härmed törde vi likväl e böra underlåta att omoämna eh förbättring ; brottmålslagstiftningen rörande. ansvaret föl stöld och rån, hvartill, med förantedande a motioner, som väckts inom både Borgareoc bondestånden; lägutskottet afgaf förslag, hvilke på ett förtjenstfullt sätt blefvo på riddarhuse försvarade af utskottets ordförande grefve Eril Sparre och; däktadt motstånd af de gaml: konsefvativa, lyckades: att äfven der vinn framgång: Denna reform, godkänd jemväl a de öfriga riksstånden, Kvarigenom de båd vanbedrände och ändamålslösa spöoch ris straffen, äfvensom den så kallade kyrkoplikten I helt och Kållet afskaffades, förlänar så mycke I mera heder åt 1854 års riksdag, som repre på Re a nn tia frå gå vmnsgm (0