Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

Han skall väl reparera den, förmodar jag? sade Arthur. Det kan han icke; de äro lika fattiga som vi, och jag är glad deröfver,, svarade Winsn tappert sysselsatt med sin ost och sitt bröd. Han har ofantliga e; r, sade Arthur, nästan till sig tjelf; )Combe Warleigh måste utgöra åtminstone ett tusen tunnland. Ja af berg och backar, ej värda tre hundrade pund årligen. Dessutom har han varit slösare i ungdomen, Jag mötte skomakaren på hemvägen, som berättade mig allt detta om dem. Jag undrar om hon tycker om fjärilar,, tillade han: Det skulle vara förtjusande att få fånga dem tillsammans., Dumheter; pojke; sluta din måltid och gå till sängs. Bekymra dig aldrig om huruvida en flicka tycker om fjärilar, när hennes far endast har tre hundra pund årligen och varit slösare i ungdomen. ; Hvad du är klok,, sade Winnington, när det rörer andras angelägenheter. Huru många hundra hade då Lucys far? Intet mer än sitt prestboställe och tusen pund, som han fick med tante Jane., Men som du vet, tycker Lucy mycket om fjärilar, och detta öfverskyler fattigdomen, sade Arthur skrattande. Det enda värde jag finner hos dem är deras gyllne Vingar. Vännerna voro ej numera så oskiljaktiga som förut. Deras studier undergingo ingen förändring, men deras aftonsysselsättningar varo olika. Geologen fortsatte .väl sina. undersökningar bland kullärne; men naturalisten tycktes tro, att Papilid. blifvit en samhällsinsekt, och dvaldes i byns. Han var tystlåten i fråga om sin jagt efter. dem, och hemförde ganska sällan någon fångst. Men hans sinnesstämning blef allt vekare och vekare. Hans smhet för den supige skomakaren var utom