Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

vant. och år rådande, terde eftor det nyss fraxwtälda icke Berdras Stockholm den 11 Juli 1856. Joha P. U. Johnsson. Sedan poliskammären till krigskollegium remitte-at Johnsaons anklagelseskrift, infördrades vederböandes förklaringar, af hvilka vi här meddela: Ötverstelöjtnant v. Fieandis så Iydande: Till Kongl. Maj:ts och rikets Kkrigskollegium. Den genom utdrag af kongl. kollegii intendentsaftelnings protokoll för den 15 ionerarande månad mig: affordrade förklaring, i anledning af en samma prookollsutdrag vidfogad afskrift utaf Jchn P.U. Johnsoös den 11 dennes daterade ödmjuka promemoria Anteckningar rörande kongl. krigskollegii utredaings-förråds-förvaltning, får jag nu vördsamt afgifya: Ehuru jag till alla åelar bestrider sanningsenligheten af hvad i 1:sta punkten blifvit framstäldt anser jag mig dock böra i ödmjukhet meddela hvad som måste hafva utgjort det förmenta stödet för framställningen. — Enskilt anmodad af hr kaptenen Sten att för hans räkning anskaffa ett parti kommisssläde från någon välkänd fabrikant, tillskref jag i imnet fabrikören J. R. Wallberg i Halmstad, som ack åtog sig, samtidigt med en leverans för armöns sehof, aflemna den af. mig begärda qvantiteten af blått kläde. — Detta åtagande fullgjordes jemväl, snligt på mig stäld och af mig betald räkning å 245!,, alnar dylikt kläde, hvilket medföljde kronoleveransen till. Skeppsholmen och; inlades. i förrådets mottagningsrum. Nämde belopp 245, alnar blått släde utgjorde således hvad kapten Sten från förrådet utbekommit, men hvarken kostnad, skada: eller förlust har derigenom kunnat Kongl, Maj:t och krovan förorsakas. i Uppgiften i 14:de punkten, att den nyckel till förrådet, mig åligger innebhafva, meräudels varit lemnäd i förvaltarens vård, är mot verkliga förhållandet helt: och bållet stridande, emedan alla nycklarne sill förtådsrummen, tedan dessa blifvit stängda, inläggas i ett särskilt förvaringsrum, hvartill nyckeln af mig innehafves — deremot har tillsynen öfver förrådet, så väl före som under min tjenstetid, vid åtskilliga tillfällen måst öfverlemnas till förvaltaren ensam, såsom t. ex. då intendenten skolat inställa sig i komgl. kollegium, för att tillstädesvara vid kongl. kollegii för detta utredningss, numera intendentsafåslnings sammanträden; — då: intendenten är uppsager af besigtvingar af inlemnade persedlar o. s. v., emedak de löpande förrådsgöromålen ovilkorligen nåste fortgå, äfven då intendenten sålunda varit förhindrad att i förrådet vistas. — Vården af detta har sltså af oundviklig nödvändighet måst uppdragas åt sörvaltaren, äfven om denne ej innehaft det förtroomde jag städse byst och fortfarande eger till förvalaren Narman, intill dess vederbörligen styrkt blifsvit. av kan deraf ej gjort sig förtjent. Att paed tystnad förbigå hvad uti 15:de eller sista onakten af promemerian blifvit mot mig personligen drämstäld t. koppas och. förmedar jag vinner kongl. sollegii gande, helst förtalet tyvärr i allmänhet leranas större vitserd än försvaret, och då jag ansett bvarken lämpligt eller af-behef påkalladt, att senom några kondnitbetyg vederlägga ett obestyrkt iillmäle, framkylladt af skadelust; hämdbegär eller annan låg bevek.tlsegrund. Öfrige punkter mfatta för vig så helt och hållet kände. förhållanden att. någoa förklaring eller utTedning å desamma Ki kab frin: min sida afgifras!. Jag bestrider blott, för så. vidt mig.rörer, riktigteten: af. .deruti gjordg UPP ifter, men anser mig ock böra fästa kongl. ko. gil uppmärksamhet å Jet-orimliga i en del framsta lningar, såsom t.yax. i 4:de oeh 13:de punkterns, när betydligheten af de artier kläde, som deruti emförmäles, synes ntgöra rn follständig vederläggnin af hvad angifsaren velat framställa, och då dessitom senast verkstälde inventeripg utvisade ieke brist, utan tvärtom öfverskott i denna vara. Slutligen tager jag mig fribeten uttala den åsigt, att det vore för. förrådsförvaltningen synnerligen -illfredsställande; derest kongl. kollegium behagade örordna om en generel eller speeiel inventering i förrådet; och om kongl. köllegium ej anser det otillbörligt från min sida, vågar jag vörlsamt bemställa att en dylik förrättning måtte anbefallas, efter de grunder kongl. kollegium kan finna lämpligt föreskrifva. -Steskholm den 21 Juli 1856. C. M. von Fieandt. Vi skola i mergen meddela den vidlyftigare förklaring, som utredningsförvaltaren Norman afgifvit, men ånmärka emellertid att krigshofrätten, till hvilken saken sedan blifvit remitterad, förklarat densamma i sitt närvarande skiek icke tillböra dess bandläggning, utan öfverlemnat bandlingarne till krigskolJegium. 2 Muraren Anders Olsson, inneboende: hos sniekaregesällen Westerberg i huset N:o 54 vid Appelbergsgatan, hade i poliskammaren anmält att ur hans koffert blifvit bortstulne 100 rdr rgs, hvilka penningar: Olsson sammansparat och efter slutadt arbete ämnat medföra till sitt hem i landsorten. Kofferten hade stått i ett kontor, hvilket endast varit upplåte ä t Olsson och jemväl hos Westerberg inneboen je smedsarbetaren Fagerström, i kondition hos fabri för Bergström. Fagerström och Westerberg jemte den. nes .bustru voro till förhör i dag inkallade, m an ingen hode sig bekant på hvad sätt penningar je bortkommit. De penningar Fagerström hade f örvarade i sin kof 7ert då stölden upptäcktes Påstoc; han sig hafva sam, !at under arbetstiden: Målet bsror på vidare upplys. ningars vinnande. . gärdet timade eläsvåda, då förrkdsbygnaderna nedbrunnoy är krigs. Att utsatt att hållas torsdagen den 11 dennes kl 10 !Mm; dertill flera persener blifvit kalladesatt infinna. 8 — ARN