Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

långer, dina kunskaper. Jag kände nöje af att skåda; upp: till din höjd, och var stolt öfver. att. få. vara din vän. Jag vet att du missaktar mig för. det jag har en vek, lättrörd, qvinlig hatur, men jag visste ej att du afskydde mig. Jag skall lemtia dig i morgon, och visskola aldrig mer återse: hvarandra.. -Han ville gå ut ur-rummet. Jag hade ej menig med hvad jag yttrade, sade Arthur med vekare ton. Jag missaktar dig. ej... Jag afskyr dig ej. Jag beder dig. föflåta mig. Vill du förlå:a mig, Winnington ? ; a h Ack! äfven om du dödade mig, snyftade Winnington, fsttande: Arthurs knappast utsträckta hand, Jag vet att jag är mycket däraktig, men jag älskar Ellen Warleigh och ville-gifva henne allt hvad jag eger i denna verldi RTR j Det är icke särdeles mycket,; sade-Artbur, ännu vid dåligt lynpe öfver hvåd som passerat, och aldrig. skall .det bli. mycket, om. du ständigt bär ditt bjerta så på dina läppar. 0 sDw förgäter att jag -ej-behöfver några egpa rikedomar, svarade Wintington gladt.. Jag ämnar bli läkare hos prinsen och priusessar i Aladdins palats, och skall alltid sitta vid din högra sida då du tager emot adeln. Se så, skaka nu min hand; — och-god-natti sMen Ellen får aldfig mina böcker, munmlade Arthur, i det han satte sig ned vid bordet och öppnade -en:af dem.. :Jag ville ej låna bort dig för en enda timmap, fortfor han då han blef allena, smekaide boken; nej, icke ens till; Lucy Mainfield sjelf. SAN 0 sba LYSER Ed AR ANDRA KAPITLET. Augusti och September vere nu förflutna, och Ökteber hade intsädt. Arthur undvek