Aftonbladet – 3 september 1856, sida 2

tigare vän. Böckerna lades å sido och skrifpulpeten tillslöts;. med en stark käpp i sin hand, en duktigshammare i sin ficka och en buldansväska skastad öfver axeln, skyndade han: ut på upptäcktsresor bland de angränsande kullarne, under det Winnington Harveij, försedd med ett grönt florsnät och med rockärmen glittrande af knappnålar, åtföljde honom på hans vandringar, långa stunder afvikande under. jagt efter fjärilar, som han i triumf hemförde och konstmessigt uppsatte uti en låda. Hemkomne, använde de sina aftontimmar att ordna sin fångst. Arthur utbredde på förstugugolfyet de olika stensorter, som han samlat under sin våndring. Han söndersmulade dem, . granskade dem genom förstoringsglas, upplöste någon gång en del af dem uti syror, smakade på dem, luktade på dem och kastade slätligen bort dem. Icke så den lyckligare insektsamlaren; för honom Vär hans jagt en njutning och offren för hans nät en fortfarande källa till förnöjelse. Han sorterade dem på en bricka, skref derag namn och familjer med -denprydligastecstiloch förvarade gin dyrbara låda liksöm om den innehållit de mest utvalda exemplar af diamanter och rubiners sme ; Hvad din sysselsättning är tråkig i jemförelse med minp, sade Winnington en. qväll. Du går och bultar på gamla stenar och hopsamlar HKögar af lera, alltid gräfvande i mull och sand och aldrig lyftande dina blickar frånsden orena jordytan. Jag deremot, Jag går gladt öfver dalar och kullar, med ögonen öppna för det första fladdrandet af hvarje skön fjärils vinge, och följer honom uti hans slingrande, lyckliga flygt. Öch dödar honom — genom tortyrs; afbröt Arthur Hayning kallt. j : Ja, för vetenskapens skull. Nej, efter jag