Aftonbladet – 2 september 1856, sida 3

att desamma åsyftade att baron Falkenberg på bedrägligt, sätt åsamkat balansen, hvarpå hr Montan svarade: Jo, så fattade jag det.n : Om icke den uppgifna personen yttrattill vittnet, att.hon skulle för befälet anmäla Falkenbergs bedrägerier mot henne, men slutligen yttrat; jag vill heldre förlora min iråkade balans än göra Falkeznberg olycklig. Härpå svarade vittnet — Ja. Vidare bejakade vittnet den framstälda frågan, om icke en officer tillfrågat den uppgifna personens, om hvad ryktet berättade om Falkenberg vore. sanning, men hän då af undseende för Falkenberg svarat — nej. Falkenbergs ombud, notarien Fryckman, tillfrågade vittnet om han trott på den uppgifna personens yttranden; och derpå svårades: jag ansåg mig icke böra misitro sanningen af de uppgifter jag erhöll. Uppasserskan Svensson hördes nu ytterligare och berättade, att mämsell Edner bedt henne pässa på friherre Falkenberg); emedan han vore misstänkt för att vid ligviden icke riktigt uppgifva hvad ban förtärt. En qväll bade Falkenberg, civilklädd; inkommit å restaurationen. Då hade Edner begärt samtala med Falkenberg: och : bedt Svensson aflägsnå sig. Svensson kunde icke påminna sig att någon af gästerna omtalat: saken för henne, utan hade Edner under gråt beklagat sig öfver den balans hon genom Falkenbergs förvållande iråkat. För notarien Ljungbergs hörande uppsköts målet tills nästa tisdag kl. 1.