Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 3

jag skall nödgas fasta, annars skulle jag kunna få äta denna herrrliga fruktl!, Håret reste sig på financerens hufvud. Ty pi skulle väl ej hafva bjerta att vägra mig den, tillade hon med ett förtjusande småleende. Bröttslingen stod. som på glödande kol, hans sjelfbeherrskning började småningom att försvinna, men tack vare Gratiennes mellankomst, slapp han att svara. Kuriren! utropade den unga flickan och skyndade blixtsnabbt ut emot den efterlängta ie budbäraren, för att ur hans hand emottaga -det svar, hvarpi bennes matmor så otåligt väntade. Gabriella fattade girigt papperet och genomögnade. det hastigt. En outsäglig fröjd återspeglade sig på hennes ansigte, en gudomlig eldilågade i hennes ögon och ett himmelskt leende krusade hennes löppar — det var befrielsens morgonrodnad. Fru hertiginnan måste hafva fått en mycket angenäm underrättelse,, mumlade Zamet, hvilken något sansat sig sedan han varseblifvit Leonora, som, stående bakom ett fönster oc dold af en stor cactus, nyfiket betraktade dem. Mer än angenäm, min bäste Zamet; ty den gäller på en gång ett nöje och en reNigiös förrättning... det är nemligen en vän, som ger mig ett möte i qväll i kyrkan PetitSaint-Antoine under aftonsången. Men den börjar ju redan inom en timma.x Jag iror det. PDet varen dyster möterplats., oMasiken skall vara förtrufflig der.. Pet är sant, den är i ng ojemförlig. lela Paris brukar vanligen störta dit på denna dagen, och jag iruktar verkligen att ers nåd ej skall lyckas att få någon plats. tForts. följer )